”Lägg dig på rygg”, sa rösten i högtalarna.
Jag lydde.
”Dra upp knäna”, sa rösten.
Jag lydde igen.
”För in huvudet mellan knäna”, sa rösten.
Nej, nu jävl…! utbrast jag.
Hur fan ska d e t gå till!? Det fattas ju en halvmeter!
Det är där vi är, jag och yogan.
Jag ska ge den en chans till.
Jag lovar.
Men jag vill göra den uppmärksam på att det enda som är och någonsin varit vigt på mig, är första delen av mitt efternamn.