Han föddes på Svanö. Senare, när han lämnat ön, blev han en av Sveriges främsta friidrottare och deltog i två olympiska spel, två europamästerskap och tog åtta SM–guld.
Roland Nilsson är den bortglömde atleten från Ådalen.
Den 26 november 1924 föddes Roland Nilsson på Svanö. Han var det elfte barnet till fabriksarbetaren John Nilsson och Sofia Vilhelmina Wallin och växte upp i ett av husen på Korpberget.
Sverige, liksom stora delar av Europa, hade hämtat sig efter krigsåren och det var högkonjunktur.
Roland Nilsson kom att växa upp till en kraftfull man som i slutet av tonåren mätte 203 centimeter och sedermera kom att väga över 100 kilo. Skostorleken var 48.
Genom hela livet fram till sin död kom han att ha en imponerande fysik.
Han utbildade sig till civilmekaniker på Sundsvalls Yrkeshögskola och jobbade därefter bland annat åt det svenska flygvapnet, parallellt som han satsade på en friidrottskarriär som förde honom till världseliten.
En av dem som hade störst betydelse för hans framsteg som idrottsman var John Nyman i Sundsvall, som själv tagit OS–silver 1936 i Berlin i brottning, grekisk–romersk stil. Nyman lärde Roland både att springa snabbt, hoppa långt och att kasta diskus.
Roland Nilssons emigrerade till Nordamerika 1949 för ett fortsatt liv i Detroit, Michigan. Där fanns redan två av hans syskon.
Han började tävla för University of Michigan och utvecklades mycket som friidrottare de kommande åren. Han uppmärksammades i både lokala och nationella tidningar, vann flera stora tävlingar och satte flera rekord.
Redan 1948 hade han representerat Sverige i OS i London – där för övrigt Arne Åhman från Ådal i Nordingrå blev olympisk mästare i tresteg – där han stötte 14,36 och slutade på 14:e plats i kula. 1946 hade han blivit fyra i samma gren i EM i Oslo.
När sommar–OS genomfördes i Helsingfors 1952 deltog Roland Nilsson i två grenar. 16,55 gav honom en femteplats i kula och 50,06 en sjundeplats i diskus. Detta trots att han anlände sent till tävlingarna och inte kunde förbereda sig ordentligt.
I EM i Bern 1954 blev han fyra i kula och femma i diskus.
Åren 1946 till 1954 vann han sex SM–guld i kula och två i diskus.
Hans personbästa var 17,00 i kula (1953) och 54,54 i diskus (1954). Det sistnämnda gällde som svenskt rekord ända fram till 1960 då Erik ”Myggan” Uddebom kastade 54,65.
1952, –53 och –54 fanns han på Track & Field News ranking över världens tio bästa diskuskastare och –53 och –53 även på tio–i–topp–listan över kulstötare.
2006 valdes han in i University of Michigan Track & Field Hall of Fame.
1953 gifte sig Roland med Barbara och de fick tre söner, varav den yngste dog i skolåldern i en tragisk olycka. När även hans hustru avled träffade han en annan kvinna, Molly Hall, som han levde tillsammans med under de sista 30 åren av sitt liv.
Roland Nilsson från Svanö, Ådalen, Ångermanland, dog den 21 februari 2014 i Alton, Illinois, 89 år gammal.
I minnesorden i Tidningen Ångermanland skrev två av hans brorsdöttrar:
”Han hetsade inte upp sig över småsaker, utan levde i nuet och tog lugnt itu med de problem som dök upp. På sin mark i Illinois tyckte han om att klyva ved och nyttja allehanda maskiner. Trots åren i USA pratade han bra svenska – med tydlig ångermanländsk brytning. Han kunde stämma upp ”Tjo vad det var livat i holken” och han uppskattade att vi skickade serietidningen 91:an till honom. Han ville lära de svenska orden för nymodigheter som datorer och annat som tillkommit efter femtiotalet.”