Jag sitter och tittar på gamla VM-krönikor på SVT Play.
Efter VM 1982 satt Bosse Hansson, Arne Hegerfors och Ove Kindvall i två bruna skinnsoffor och pratade länge och väl om spelarna och matcherna.
Det var ingen hets. Inga snabba klipp.
Det fick ta tid.
Och matchklippen visade inte bara mål utan bestod också om långa spelsekvenser.
Det analyserades, men inte till molekylnivå.
Det var, på det hela taget, ganska gemytligt.
Jag kom på mig själv med att bli behaglig till mods och dagens stressbrus lämnade kroppen, emedan Bosse, Arne och Ove stillsamt pratade på. Som om de hade hur mycket tid som helst på sig.
Och de hade de nästan.
I alla fall över en timme mer än VM-krönikan från senaste VM-slutspelet 2014, där lagen var åtta fler än 1982 och matcherna följaktligen också fler.
Tre pratande män i en brun TV-soffa var otänkbart 2014.
Det fanns inte plats för dem.
Det skulle gå fortare och mer fotboll skulle in på hälften så mycket tid.
Tidens tecken.
Det är tur att de g a m l a VM-krönikorna finns på SVT Play…