Den 1 januari 2020 blir Barnkonventionen – som antogs av FN:s generalförsamling 1989 – lag i Sverige.
Det innebär i korthet att beslut som fattas och som på något sätt berör barn, ska prövas utifrån ett barnrättsligt perspektiv.
Alla länder röstade för barnkonventionens antagande i FN:s generalförsamling den 20 november 1989 – vilket är unikt – och i dag har nästan alla länder ratificerat barnkonventionen. Att ett land har ratificerat en konvention innebär att det har bundit sig folkrättsligt till att förverkliga den. Sverige ratificerade barnkonventionen 1990, som ett av de första länderna.
Barnkonventionen innehåller 54 artiklar, varav 41 är ”sakartiklar” som slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha. Resten av artiklarna handlar om hur staterna ska arbeta med konventionen. Sakartiklarna ska läsas som en helhet. Det går med andra ord inte att lyfta ut en sakartikel och läsa den helt skild från de andra. Man brukar tala om att konventionen är ”hel och odelbar”.
Fyra av sakartiklarna i barnkonventionen är vägledande för hur helheten ska tolkas. Artikel 2, 3, 6 och 12 kallas för de fyra grundprinciperna. När man läser alla övriga artiklar ska man läsa dem med grundprinciperna ”som glasögon”.
- Artikel 2: Alla barn är lika mycket värda och ingen får bli diskriminerad
- Artikel 3: Att alltid se till barnets bästa
- Artikel 6: Att barn har rätt till liv och utveckling
- Artikel 12: Att barn har en åsiktsfrihet och en rätt att bli hörd i frågor som berör dem
Från och med 2020-01-01 blir Barnkonventionen lag i Sverige. Det betyder att beslut som fattas och som på något sätt berör barn, ska prövas utifrån ett barnrättsligt perspektiv. Detta innefattar beslut som tas i hela kommunorganisationen. För att kunna arbeta med bankonventionen på ett rätt och riktigt sätt pågår nu i Kramfors Kommun arbetet med att ta fram en riktlinje och en metod för hur vi arbetar utifrån barnkonventionen och att involvera barn och ungdomar i demokratin.