Första maj.
Jag minns en första maj i början av 80-talet. Kramfors.
Vi stod vid vägkanten när folket kom med fanor, plakat och sjöng Internationalen. Kortegen var lång.
Det kan ha varit 1981, 50 år efter Ådalshändelserna.
Morfar var med. Finklädd och med sin sjömanskeps på huvudet. Morfar, som jobbade på sågen som ung, sen vid olika väg- och järnvägsbyggen och som fiskare.
När kortegen passerade förbi tittade jag på morfar. Han såg högtidlig ut.
Rörd.
Jag tänker på honom idag och på mormor, pappa, mamma, farbror Gösta och tant Ingrid. Alla av arbetarklass, präglade av att alltid göra rätt för sig. Jobba hårt. Inte ligga till last.
Jag är arbetargrabb och att ha eget företag har inte ändrat på det, inte på något sätt.
Jag är arbetargrabb och jag är stolt över det.
Och jag har aldrig strävat efter att göra en klassresa. Jag är förnöjsam där jag är.
De värderingar som jag fick med mig från min uppväxt, utan att det pratades särskilt ofta om politik, dem bär jag med mig.
Faktum är att de förstärkts ju äldre jag blivit.
