Du kanske säger: ”Norrköping
Det är en jävla stad”
Då har du aldrig gått på stadens
Södra promenad, sjöng Ulf Lundell på plattan Vargmåne 1975.
Det var hans debutplatta.
Jag tycker om Norrköping och jag gjorde det redan innan sonen och hans flickvän flyttade dit för ett par år sedan. Jag gillar Industrilandskapet med Motala Ströms vatten i ständig rörelse, hur historiska hus varvas med nybyggda som harmonierar med de gamla, uppskattar mycket att käka en bit mat på Kvarterskrogen Asken och för all del Knäppingen, botanisera i skivbackarna på Vaxkupan på Drottninggatan och att se och höra spårvagnarna på stadens gator, se på fotboll på Idrottsparken – den må heta Östgötaporten Arena numera, men för mig är den ändå alltid Idrottsparken – och just att gå på Södra Promenaden.
Norrköping ger mig ungefär samma känsla som Söder i Stockholm. Men med betydligt mer arbetarkaraktär.
Senast jag var i stan besökte jag ännu en gång legendariska Café Broadway på Bråddgatan där Eldkvarn mer eller mindre bildades en gång och vars inredning och atmosfär än idag präglas mycket av Plura, Tony, Carla och deras kompisars tid i stan.
Jag och min gode vän Thomas ville vandra i Ulf Lundells fotspår och vi tog oss därför till Södra Promenaden, med sikte på kiosken i Lundells låt från -75:
Jag börjar vid bensinstation
en dag då allt känns kass
Snart kommer jag till Halvars kiosk
där köper jag en glass
Och går på promenaden
och slickar på min strut
Jag går på promenaden
och väntar på att det ska ringa ut
Halvars kiosk var dock säkerligen trivsammare för 45 år sedan.
Oklottrad framför allt.
Men den finns kvar och vi tog en selfie utanför den och vi spelade Lundell länge och väl på bilstereon på vägen mot Stockholm från Norrköping.
Nästa gång jag är i Norrköping går jag alldeles säkert på Södra Promenaden igen.
Somligt ska bara göras.
Oddsen är låga för att det också blir ett nytt besök på Asken.
Favoriter får gå i repris hur många gånger som helst när de är riktig bra.
