Alltid när jag åker genom Sprängsviken tänker jag på Nensjölid, den gamla fotbollsplanen – idylliskt belägen och inramad av skog – som skövlades med marken när Ådalsbanan byggdes.
Nytt mötte nött och av det senare finns ingenting kvar.
Inte ens en hörnflagga.
Ove Näsholm var stark man i Sprängsviken. Det var honom jag alltid ringde till för att få ett kort omdöme om matchen, spelarkritik och målskyttar för hemmalaget i början av 80-talet då jag ofta gjorde sådant på helgerna för Nya Norrlands räkning. Ringde runt till lagledare och ordföranden för att skriva referat om matcherna i femman och södra sexan och ibland även norra sexan.
Det var på den tiden det alltid fanns referat i tidningen från alla matcher i seriesystemet. Ibland skrivna av både ”fast anställda” sportjournalister och frilansare.
Känns som länge sedan fastän minnet av det är tydligt.
Nu när jag tänker efter finns det faktiskt någonting kvar av Nensjölid. Dock inte i Sprängsviken utan på Kramfors IP:s B-plan. Läktaren som står där idag köptes av Sprängsviken.
Kuriosa så gott som något.
