– Visst är det skönt när det går överstyr? säger Mattias Nordlöf och ler pillemariskt.
Han syftar på sitt genuina motorintresse som leder till ständigt nya projekt. Som den utbrunna Pontiac Tempest Custom –65 som står i han garage i Docksta.
När Höga Kusten Motorvecak inleds i slutet av juli ska den vara redo att köras med.
Mattias och motorer är en följetong som startade när han var barn och aldrig tagit någon paus. Det har bara varit några mindre intensivt vissa perioder.
Men sedan några år tillbaka är det lika dominant som han vill att det ska vara.
– Jag älskar att renovera bilar, greja med det som ger mig utmaningar och att inte känna några egentliga gränser för det, säger han.
Det underlättas av att hans flickvän delar hans intresse.
– Det blir till en livsstil att ha det så här, säger Mattias.
Hemma har han flera pågående arbeten på bilar och tvåhjuliga fordon.
Det mest aktuella är en Pontiac Tempest Custom –65 som han köpt från USA.
– Den har brunnit och kom hit i det här skicket, säger han och visar.
Lacken och cab–tyget är svårt svedda, motorn behöver åtgärdas på flera punkter och inredningen likaså.
Det är dock inget som avskräcker Mattias.
Tvärtom.
– Ju knepigare desto mer inspirerande och då handlar det inte om att tänka i arbetstimmar utan att se till målet, känslan när allt är klart.
Varför just denna modell?
– Jag tycker att den är häftig, ser snygg ut och har de egenskaper som jag gillar.
Pontiac Tempest började tillverkas 1961. Tillverkningen upphörde 1971 men den återupptogs 1987 innan den på nytt upphörde 1991.
Den modell som Mattias äger har en 5.3–liters V8:a under huven.
Custom är både lite längre och bredare än den första generationens Pontiac Tempest.
Det gjordes 7 000 cabbar av Custom–modell och 3 000 av systermodellen GTO, som var en värsting.
– Många som äger en bil av min modell har klonat den till en GTO, men det kommer inte att ske med min. Jag vill ha den som den är.
Lagom till Höga Kusten Motorvecka ska Mattias ha fått bilen i så pass bra skick att han kan ta ut den och köra med den.
Då ska den också ha sänkts en aning.
– Jag vill ge den en karaktär av skön ”busbil”. Jag är inte så mycket för original utan vill sätta personlig prägel på den.
– Sedan ska jag fixa lacken till vintern. Allt har sin tid, säger han.
Vi år går in i huset, till ett av källarrummen.
Här har Mattias en jukebox, laddad med passande singelskivor.
En våt dröm som blev verklighet för några år sedan.
– Det var någon som frågade om jag kunde betala ett par tusenlappar för den och ta reda på den. Det var liksom inget att fundera på, skrattar Mattias.
Och mer kan det bli.
Det som rör amerikansk kultur – i synnerhet bilar – är Mattias alltid redo att ge plats för.
– För det är ju ingen mening att börja begränsa sig nu, när jag inte gjort det hittills…