Min morfar, Sigurd Vedin, var sågverksarbetare i sin ungdom.
Han hade många intressanta historier att berätta om det för mig när jag var liten.
När jag blev lite äldre, men fortfarande var mycket ung, och hade börjat frilansa på lokaltidningen tyckte jag att det vore utomordentligt kul att skriva om det morfar varit med om.
Det här var i början av 1980-talet.
Vi tog oss ned till Måviken i Mjällom där det då fanns många rester kvar från sågverksepoken.
Morfar fick beskriva och förklara hur allting var i början av 1900-talet.
Han gick omkring där nere vid stranden, pekade, talade om hus och sågverksbyggnader som fanns där förr, om människor som kom och gick och om tyska sjömän.
Morfars berättelser, och lite forskning från min sida, blev till två uppslag i Nya Norrland.
Jag kommer ihåg hur roligt morfar tyckte att det var att få beskriva det som var hans vardag för mycket länge sedan för sitt barnbarn. Och hur stolt, på sitt ytterst ödmjuka sätt, han var när det sedan kom i tryck.
Jag spelade in delar av våra samtal på band också.
De finns bevarade.
Här kan du läsa mer om sågverksepoken i både Måviken och övriga Nordingrå:
http://nordingra.nu/index.php/sagverksepoken
Morfar dog för många år sedan.
Och i Måviken finns numera få eller inga rester alls kvar från sågverkstiden. Det är en svunnen epok.
Min morfar var en av de sista som lämnade sågen.
