Hur fan har karl´n hållit ihop så pass som han gjort? Och hur tusan har kvinnor som Marie Bonnevie och Sanna Lundell orkat på det sätt d e gjort?
Det är två frågor jag ställer mig när jag läst Mikael Persbrandts gränslösa berättelse om sitt gränslösa liv.
Det är en studie i dekadens, djupaste förfall, framgång kantad av skandaler, olika sorters missbruk och en resa som pendlat mellan kärlek och hopp men samtidigt självförakt och hopplöshet.
Mikael Persbrandt blottar sig själv hänsynslöst vilket förstås bidrar till en stark och giltig läsupplevelse, men han beskriver också kolleger och andra som han jobbat eller haft en relation till på samma sätt. Ingen går säker här.
Ibland blir det så naket och vasst att till och med den mest förhärdade bokläsare måste rodna.
Jag gillar boken, jag uppskattar den brutala ärligheten men jag kan förstå att det finns dem som känner sig avklädda och föredragit att blivit hållna utanför den här boken. Somliga med all rätt.
