Tidigare i år fyllde Mikael ”Micke” Berggren 60 år. I 50 av dem har han varit föreningsaktiv och i över 40 av dem som spelare, tränare och ledare i Kramfors–Alliansen.
Men snart är den epoken över.
– Det här blir min sista säsong som fotbollsledare, säger ”Micke”.
Beslutet har mognat fram.
– Allt har sin tid och man ska inte vara kvar för länge och stå i vägen för andras idéer, vare sig på ett jobb eller inom en förening, menar han.
Att avslutet kommer att ske just i år har dock till stor del påverkats av en händelse i slutet av februari. Då drabbades ”Micke” av en hjärtinfarkt.
– Det hände utan förvarning. Jag satt hemma vid köksbordet och åt frukost då smärtan i bröstet kom och den blev bara värre och värre.
– Jag sa till min fru, Lillis, att ringa sjukvårdsupplysningen. När hon berättade om läget sa de bara, ”lägg på och ring 112!”.
Inom tio minuter kom ambulans.
– Då fick jag nitroglycerin och någonting annat som gjorde att smärtan försvann. ”Härligt” tänkte jag.
Men under färden till Sundsvalls sjukhus, i ilfart, stannade hjärtat tre gånger på ”Micke”.
Första gången redan utanför Skarpåkersskolan, mindre än en kilometer från hemmet.
Då tog det en minut att starta upp hjärtverksamheten igen.
– Jag hade tur, säger han lugnt. Och jag vet att bland det första jag tänkte i sjukhussängen, sedan min familj hälsat på mig, var att ”tur att jag sålt företaget”.
Efter elva år som ägare och ansvarig för Kramforsbladet sålde ”Micke” det till ADC Media 2018.
– Jag hade två anställda och var själv säljare. Att ha en sådan verksamhet och råka ut för det jag gjorde, det hade nog varit en enorm stress.
– Nu hade jag i stället nyss börjat jobba för Länsstyrelsen i ett projekt som syftar till att skapa tillväxt i länets näringsliv genom att ta vara på den kompetens som finns bland de utrikesfödda.
Projektet avslutas vid årsskiftet men kan eventuellt förlängas.
Däremot blir det senast vi nyår ett definitivt avsked från styrelse– och ledarroller i Kramfors–Alliansen.
– Jag lovade Lillis det sedan jag hämtat mig från hjärtsmällen och jag är tillfreds med det. Ekonomin i föreningen är god och sportsligt är det också okey. Jag kan lämna med gott samvete.
1965 kom ”Micke” med sin far till Kramfors från Västerbotten. 1969 spelade han sin första match i Kramfors IF – ”men redan dessförinnan hade jag varit med i ligafotbollen som Gert Nilsson startade 1967” – och han fortsatte spela i Kramfors–Alliansen när den bildades. Bland annat i gamla division II.
1982–83 blev det spel i IFK Härnösand innan han återvände till Alliansen, avslutade spelarkarriären som 27–åring och övergick till att bli tränare.
– Frånsett några år som tränare i Sollefteå GIF, Bollsta IK och GIF Sundsvall har jag jobbat för Alliansen hela tiden.
Dragit in pengar, värvat spelare, rekryterat tränare, sålt lotter, administrerat.
Alltid med stort engagemang.
En gång klippte han hela gräsmattan på gamla IP med en ”handjagare”, och räfsade gräset efteråt, inför en träningsmatch mot engelska ligalaget Millwall.
– Jag har haft förmånen att ha spelat med många fina spelare och jobbat tillsammans med duktiga ledare. I över 15 år har jag till exempel kamperat ihop med fotbollsordföranden Tomas Litström.
– Vi tog ansvaret när föreningen höll på att åka ned i sexan och ekonomin var katastrofal. Det var tufft men idag är Alliansen i ett helt annat och bättre läge.
Därför är det också skönt för ”Micke” att om några månader säga ”tack för mig” och i fortsättningen bara komma till Kramfors IP som åskådare.
– Jag har tillbringat tusentals timmar av mitt liv på IP. Den har haft en fantastisk betydelse för många i Kramfors och jag blir glad varje gång jag ser aktiviteter på planerna.
Ett drygt halvår efter det att hans hjärta fick hjälpas igång tre gånger och livet hängde på en skör tråd, mår ”Micke” bra.
– Jag äter min medicin, 14 tabletter om dagen, försöker motionera regelbundet och äta hälsosamt. Jag har inte fått någon depression, som annars tydligen är vanligt efter att ha gått igenom någonting sånt här. Men jag är nog lite ödmjukare än förut till livet, säger han med ett varmt leende.
Han har fått nya perspektiv på tillvaron.
– I fortsättningen ska jag tänka lite mer på mig själv och min familj. Jag ångrar ingenting av föreningsarbete, men nu och framöver är det annat som har högre prioritet, säger ”Micke” Berggren.
Och kärleken till Kramfors–Alliansen kommer alltid att bestå.
Den blir bara mindre intensiv efter 2019.
FOTNOT: Den här intervjun har även varit publicerad i tidningen Nordsverige.
FAKTA OM ”MICKE” BERGGREN
Ålder: 60 år.
Bor: Kramfors.
Familj: Hustrun Lillis, barnen Emelie och Viktor, två barnbarn.
Yrke: Statligt projektanställd av Länsstyrelsen Västernorrland.
Det här gör mig mest glad: ”Mina barnbarn Tilde och Sally.”
Det här gör mig mest frustrerad: ”Oärliga människor.”
Läser helst: ”Deckarförfattaren Dag Öhrlund.”
Tittar helst på: ”Dokumentärer och sport.”
Lyssnar helst på: ”Svensk musik, bland andra Tomas Ledin och Ted Gärdestad.”
Motto: ”Ta vara på dagen.”