Mikael ”Micke” Berggren gör sin sista säsong som ledare i Kramfors-Alliansen. Det har jag berättat om tidigare.
I den här intervjun berättar han om sina minnen från de 50 år han ägnat åt Kramforsfotbollen – och vad han tror om Kramfors-Alliansens framtid.
– Min första kontakt med fotbollen i Kramfors var som åttaåring när jag började spelade ligafotboll, säger ”Micke”.
– Det var på lördagar och alla matcher spelades inne i polydromen på asfalt! Polydromen var ett plasttält som var stor som en dryg tennisplan och hade till mångt och mycket byggts 65-66 av fotbollsspelare ffrån dåvarande herrlag.
– Gert Nilsson som grundade ligafotbollen det året dömde alla matcher själv och skickade dessutom ut resultat och tabell per brev till alla barn efter varje omgång. Helt otroligt..!
Berätta kort om debuten i Kramfors IF 1969.
– Det var en pojklagsmatch hemma på Kramfors IP och jag var tio år. Vi fick då spela på B-plan. Bara A-laget fick vara på A-plan. Först när jag var 14 år och spelade en DM–semifinal fick jag för första gången vara på A-plan. Vaktmästaren som kallades ”Kulan” släppte inte in någon på A-plan som då var en av Västernorrlands bästa gräsplaner. Klubblokalen som idag finns på IP heter fortfarande ”Kulan” och är döpt efter den legendariske vaktmästaren.
Hur var debuten i A-laget?
– Det var en av de sista matcherna på hösten 1974. Vi mötte Östersund borta och jag fick hoppa in sista tio minuterna. Tränaren då hette Finn Willy Sörensen och kom från Danmark. Om jag kommer ihåg rätt slutade matchen 2-2.
Vilka av alla lagkamrater har betytt mest för dig?
– Det finns många som betytt jättemycket. Men Anders Nordlander var både en fin lagkamrat, en duktig ledare och sedermera även lite av en mentor för mig i min tränarkarriär. Vi jobbade ihop 1988 som var mitt första år som tränare på seniornivå.
Vad minns du av kvalet till division II 1977 och året därpå?
– Kvalet på hösten -77 avgjordes i en sista match mot Ope på neutral mark (i Iggesund ). Vi åkte ner till Hudiksvall dagen innan. Jag och Donny Hedström delade rum och jag kommer ihåg att han skämtade och sa att han skulle avgöra. Vi vann med 2-0. Tvåmålsskytt: Donny Hedström!
– Säsongen -78 blev tuff för oss. Vår målvakt Brännström blev skadad en vecka innan premiären borta mot Sandvikens IF. Vi fick leta med ljus och lyckta efter en målvakt. Till och med via radion. Bernt Gideonsson från Örnsköldsvik ställde upp. Tyvärr, blev det förlust med 1–4 i premiären. Sedan fortsatte målvaktskarusellen. Bara under våren använde vi sex olika målvakter. IFK Sundsvall vann serien och gick upp i Allsvenskan. Vi slutade näst sist på 15 poäng, strax efter Brommapojkarna.
Har du några enskilt starka minnen av särskilda matcher?
– Jag måste då nämna sista kvalmatchen till trean på Gotland mot Visby 1994. Efter oavgjort hemma slutade matchen på Gutevallen även oavgjort. Och matchen fick avgöras på straffar. Johnny Murray var skadad och en ung Glenn Juhlin knep tre straffar. Jag satte den andra straffen och vi vann totalt med 5-2. Matchen refererades direkt i radion för bland annat fans i en pinfull matsal på Ådalshallen.
Ta ut en drömelva av spelare du spelat med.
– Laget -78 bestod av många duktiga spelare, som bland andra Janne Lundholm, Christer ”Fälla” Fällström och Peter Holmberg. Men jag har även spelat med ”Kung Sune” – Sune Bergman – som var en jätteduktig målvakt och senare blev framgångsrik hockeytränare. Lasse Norberg var stenhård mittback under hela 70–talet. Pelle Dahlund på 80-talet. Men den allra bästa kanske ändå var Danne Selander som spelade i KA under perioden 1975 till 1990…
Vilka är de bästa spelare du m ö t t?
– Jag har haft nöjet att spela mot många bra spelare i Norrland. Det är svårt att sätta ihop någon drömelva av dem, men jag kan nämna några lag med duktiga spelare: Lycksele hade på mitten av 70-talet bröderna Kaj och Dage Munther. I Domsjö IF fanns Peter Ivarsson och Mats–Åke Eriksson. IFK Härnösand hade också ett bra lag på 70–talet med Peppe Elfvendahl (då Johansson), ”Tjoffa” Höglin, Leif Wigren med flera. 1985 mötte vi GIF Sundsvall i en tidig seriefinal på Idrottsparken i gamla div III som då hade Anders Grönhagen, fostrad i Kramfors–Alliansen, som forward. Jag skulle kunna lista ännu fler duktiga spelare och som jag mött som spelare fram till 1986 som blev mitt sista år som spelare i KA Fotboll.
Hur gick det till när du och Tomas Litström klev in i styrelsen för Alliansen Fotboll i början av 2000-talet?
– Det var hösten 2005 och herrlaget var på väg att åka ner i div VI. Jag och några till kontaktade då bland andra Litström och frågade om vi inte tillsammans kunde hjälpa föreningen. Både ekonomiskt och sportsligt hade det varit några tunga år. Det fanns väldigt få människor som jobbade på seniorsidan. Vi frågade styrelsen om vi kunde figurera som en interimstyrelse fram till årsmötet våren 2006, vilket accepterades. Några fick i uppdrag att titta över ekonomin och jag i första hand att titta över det sportsliga vad det gällde spelare och tränare. Vid årsmötet 2006 valdes Tomas Litström till ordförande. Gällande tränarbiten misslyckades jag med att rekrytera en ny tränare. Vilket till slut resulterade i att jag själv fick kliva in som tränare under 2006/2007. 2007 vann vi division V och var tillbaka i division IV säsongen 2008.
Vad är du mest stolt över som ledare?
– Det kanske ändå är åren 2005 fram till dags datum där jag även säsonger 06/07 gjorde gjorde comeback som tränare . Vi har tillsammans i styrelsen fått ordning på ekonomin, startat upp ett damlag som tillsammans med herrarna 2018 spelade på en hyfsat hög nivå.
Vi har också hittat goda samarbeten med våra grannklubbar under dessa år, exempelvis med Frånö SK. Vi har också drivit fram ett modernt och fräscht IP tillsammans med kommunen.
Hur vill du beskriva situationen för Kramfors–Alliansen Fotboll idag?
– Jag tycker att den ser ljus ut. Vi har fått in flera engagerade människor i föreningen och då framförallt på både inom Ligafotbollen och på ungdomssidan, som är villiga att driva det sportsliga och föreningen vidare.
Vad tror du om föreningens framtid?
– Den här föreningen är (inkluderat Kramfors IF–tiden) 115 år och kommer säkert att bli 115 år till. K-A Fotboll har till uppgift att vara en förening som via en klok och bra verksamhet bidrar till att fostra och utveckla både flickor och pojkar. Om det sköts på ett bra sätt innebär det att vi till stora delar kan bedriva en seniorverksamhet på dam– och herrsidan som till största delen består av spelare fostrade från egna led. Över tid tror jag att vi på seniorsidan kommer att vissa år ha mera framgångsrika kullar som då resulterar att vi spelar på div I–nivå på damsidan och div II–nivå på herrsidan. Men att vi vissa år kommer att spela på div II– respektive div III–nivå. Det är inte realistiskt att tro att K-A fotboll på seniorsidan år efter år ska befinna sig på den nivå vi var till exempel 2018. Det går inte för en förening och kommun i vår storlek.