På väggen ovanför Sune Johanssons skrivbord hänger en lapp där det står Mina egenskaper. På raderna under kan man läsa: ansvarsfull, avspänd, vänlig, hjälpsam, självständig, individualist, klok, förnöjsam, humoristisk, rolig.
– Vi gjorde ett test en gång och det var de där omdömena jag fick. Hade det inte varit så bra hade jag aldrig satt upp lappen, skrattar rektorn för Kramfors Kulturskola sedan 24 år tillbaka.
Humorn är allestädes närvarande.
– Jag har sällan långt till skratt och tycker också att det är viktigt att kunna skratta på arbetsplatsen. Vi har en skön stämning här på kulturskolan.
Ansvarsfullheten kan Sune heller inte neka till.
– Visst, jag tycker inte att man ska ta gravallvarligt på allting men jag lämnar ogärna någonting utan att ha fullföljt det. Jag är inte en sådan som sticker när det tar emot.
Och den individualistiska och självständiga sidan är även den framträdande.
– Det är väl tack vara den jag vågar fatta tuffa beslut och gått mina egna vägar ibland. Som när jag bestämde att vi skulle satsa på stora musikalprojekt och jag bollade med flera miljoner kronor och som så här i efterhand ledde till att vi startade ett estetiskt program på Ådalsskolan och scenisk utbildning på Hola.
– Jag är heller inte rätt för att säga vad jag tycker eller att ha obekväma åsikter. Så har jag alltid varit.
1993 blev Sune rektor för Kramfors Kulturskola.
– Det var en granne som tyckte att jag skulle söka. Då hade jag och min dåvarande hustru tre år dessförinnan skaffat en sommarhus intill Ångermanälven. Vi bodde i Luleå på den tiden, men hon hade sina rötter i Kramfors.
– Jag sökte och fick jobbet. Då flyttade vi ned. Vi skilde oss sedermera men jag har blivit kvar här och stortrivs i kommunen.
Sune är ursprungligen från Skellefteå men hamnade i Norrbotten där han blev musiklärare i början av 1970–talet, vidareutbildade sig och under 20 år jobbade på Bergviksskolan i Luleå. En högstadieskola med lika många elever som det finns i hela Kramfors kommun.
Musiken kom han i kontakt med redan som fyra–femåring.
– Min pappa spelade lite fiol och var mån om att jag skulle få testa på musik. Han köpte mig en blockflöjt och jag minns att vi hade en byrå i köket. Den kröp jag in i och spelade blockflöjt för min mamma när hon lagade mat.
– Vi brukade kalla byrån för radiogrammofon, skrattar Sune.
I fortsättningen skulle det bli mycket gitarr och Sune har spelat i många band och konstellationer genom åren.
– Men för att kalla sig gitarrist måste du öva flitigt. Jag har fuskat med det och har i stället börjat spela kontrabas de senaste två åren. Vi har en liten kammarensemble på kulturskolan där jag får vara med.
När Sune blev rektor hette det musikskola men 1996 döptes verksamheten om till kulturskola, då även dans, bild, sång och teater kom till. Kulturskolan har också sedan några år tillbaka övertagit ansvaret för all obligatorisk musikundervisning i grundskolan.
– Det vi gör på själva Kulturskolan blir sedan en slags spetsutbildning.
2002 utsågs Kramfors Kulturskola till Årets Kulturskola i Sverige av Svenska Musikrådet och skolan ligger alltid högt upp i nationella rankingar.
– Sedan 1993 har det skett mycket och vi måste ständigt vara lyhörda för nya krav, följa med i trenderna och aldrig slå oss till ro.
– Musikbranschen är ju en av världens mest konkurrensutsatta. Då måste vi hålla hög kvalitet rakt igenom, säger Sune.
När kulturskolan fick sin fina utmärkelse 2002 ingick också 50 000 kronor.
Pengar som användes för att personalen skulle få åka på studieresa.
Sune valde Stockholm och inkluderade även biljetter till Paul McCartneys konsert på Globen.
– Det var en stor upplevelse, särskilt för mig som växte upp med The Beatles och hade dem som mina favoriter.
Paul McCartneys huvudinstrument är för övrigt bas.
Men det var inte därför Sune Johansson började spela bas på gamla da´r.
Det berodde helt enkelt på att det saknades dem som hanterade just kontrabas.
– Sedan älskar jag att prova nya saker. Det är också en framträdande egenskap hos mig, ler han.