Bengt-Arne Söderström i Bollstabruk har jagat sedan tonåren.
Sambon Marielle Myrén tog sin jägarexamen 2012 och gör nu honom sällskap i skogen. Och om några veckor är det dags för årets älgjakt.
Parets tre jakthundar viftar på svansen och blir alldeles till sig när Bengt–Arne och Marielle tar på sig jaktmunderingen.
– Hundarna är en del av tjusningen med jakten, säger Bengt–Arne.
– Samspelet mellan jägare och hund innehåller mycket av det som ger mig den största tillfredsställelsen. Ibland har jag kommit hem från en jakt utan att ha skjutit någonting och ändå känt att det varit fantastiskt bra. Det är då jag och hundarna har fungerat så bra tillsammans.
Bengt–Arne var 15 år när han deltog i sin första älgjakt i Vilhelmina där han är född och uppvuxen.
Numera jagar han, och Marielle, med ett jaktlag i södra Sollefteå.
– Men det är inte älgjakten som är den jag gillar mest, även fast det varit en lång väntan nu. Jag är nog mest förtjust i småviltjakten.
Han är engagerad i både Svenska Jägareförbundet och Bollsta Skytteförening och därigenom ute på flera jaktmässor varje år.
Att Marielle också hänger på numera är kanske inte så konstigt.
Jaktintresset har smittat av sig.
– Jag är den enda kvinnan i vårt jaktlag men vi blir allt fler kvinnor i landet som jagar och det är kul, ler hon.
För Bengt–Arne handlar det om jakt i stort sett varje helg när de olika säsongerna pågår.
– Jag älskar att vara ute i naturen och göra det som människor gjort i alla tider. Jag har enorm respekt för djuren och månar om alla villebråd.
– För mig är jakten en livsstil och ett sätt att förvalta en urgammal och viktig kultur. Det som är bonus med jakten är när du skjuter ett vilt och får bra råvaror att laga mat på.
Han är också glad över att allt fler ungdomar blir intresserade av jakt, även om det är svårt att komma med i ett jaktlag.
Alla värnar om sina platser.
– Unga människor börjar, precis som vi som hållit på länge, att inse att jakt är en aktiv avkoppling. Den är också samvaro och en nära kontakt med naturen som gör oss gott.
– Men för mig handlar det nog mest om att värna om ett kulturarv, säger Bengt–Arne.