Jag vet inte hur ofta jag fått frågan från en vän eller kollega, eller i ett sms från någon som vet att jag älskar surströmming:
”Jag har en burk hemma som är tre, fyra år. Ska jag slänga den eller går fiskarna att äta?”
Svaret är: har burken förvarats i rätt temperatur smakar surströmmingen med all säkerhet mycket bra!
Det handlar om kyla. Och att inte burken har flyttats mellan olika förvaringsplatser med olika temperaturer.
Om en burk till exempel förvaras i kylskåp i två till sex grader, hela tiden, kan den lagras i många, många år utan att surströmmingen far illa. Den blir snarare bättre.
Däremot; om den under en period ställs i rumstemperatur eller i en jordkällare vid sommarhuset några månader, tar jäsningsprocessen ordentlig fart i burken och det är högst sannolikt att du ser en ganska trist syn i burken om du öppnar den om ett eller två år. Inte smakar det vidare gott heller.
Nej, kylskåp, jämn och bra temperatur. Så ska du förvara din surströmming. Då tål den att lagras b e t y d l i g t längre än burkens bäst före–datum.
I juni åt jag den godaste surströmming jag någonsin ätit. En burk Gösta Hannells surströmming från 2011.
Den hade stått i ett kylutrymme i alla år i två graders temperatur.
Visst, burken var lite rostig och locket var en aning runt, men att öppna den och se innehållet var en ren fröjd. Synen var som vore det en burk surströmming från 2019. Och smaken sedan… jisses! Köttet rött, fast och fint, perfekt sälta, varje tugga en njutning.
Detta var långt ifrån första gången jag ätit årgångssurströmming med stor behållning. Bara sedan årsskiftet har jag haft glädjen att äta Borkbosuringens romströmming från 2017, Rovögern från 2018 – väldigt god! – och Oskars från 2016.
Det är vid sådana tillfällen som jag brukar säga: Det är så här man ska ha det när man har det som sämst.
2020 är ett märkligt år och de stora festernas och sammankomsternas tid är uteslutna i sommar och långt in på hösten, får vi utgå ifrån.
Men, att samlas till en surströmmingsmiddag inom familjen och med vänner kan vi göra.
Att äta surströmming till vardags och på två är heller aldrig fel. Det behöver inte vara storslaget och folkrikt heller, även om det är kul. Surströmming går hem året runt och oavsett antalet munnar runt bordet.
Hittills i år har jag ätit surströmming tolv, tretton gånger. Med min sambo, våra grannar, min mamma, mina svärföräldrar, min son och goda vänner.
Vi har hållit distansen men förenats i surströmmingseufori.
Det kommer att bli fler sådana tillfällen framöver.
D e t kan du vara säker på.
FOTNOT: Denna text har även varit publicerad i tidningen Suringen som ges ut av Surströmmingsakademien. Bli medlem och gynna spridningen av surströmmingskulturen: www.surstrommingsakademin.se