Mats Dahne och Karin Eklund i Östersjäland, Älandsbro, har Höga Kustens coolaste vardagsrum.
Här finns nämligenen scen dit artister från hela landet kommer för att spela musik.
Och alla trivs. Även den hängivna publiken.
Huset är en gammal bygdegård. Det byggdes redan 1780, men låg då vid Säbrå kyrka och användes som bostad för prosten i församlingen. Först 1935 flyttades den till sin nuvarande plats.
2009 köpte Mats och Karin fastigheten och har steg för steg renoverat huset med känsla och varsamhet. Den gamla scenen är troligen från 1940-talet och tapeterna och dörrarna är de ursprungliga.
Idag är huset både deras bostad, en musikscen och en plats för möten, konferenser, bröllop och andra användningsområden.
Läget – avskilt men ändå bara några stenkast från E4:an – är idealiskt.
Intimiteten, den avslappnade atmosfären, det suveräna värdskapet, den vällagade maten och det lilla men mycket bra utbudet av öl är en idealisk kombination när jag vill njuta av bra musik.
Här finns det själ och hjärta. Trivseln sitter i väggarna.
Vilka är Mats och Karin?
Jo, ett sambopar, två trebarnsföräldrar, som älskar musik och särskilt livemusik. De hade huset, de hade scenen, de hade viljan att skapa något för sig själva och för andra. Det blev… Mats och Karin.
Mats har även ett företag som sysslar med antenner och data men Karin jobbar numera heltid i det som sedan tre år är ett aktiebolag: Mats o Karin musik & möten AB.
– När vi skaffade huset hade vi ingen specifik plan för vad det skulle bli, bara att den vackra scenen och salen måste bli levande igen, säger Karin och fortsätter:
– Vad som sedan hände, och händer, har mest varit tillfälligheter. Ingen av oss spelar eller sjunger, men vi älskar att lyssna på musik och att dansa. Vi saknade ställen med bra livemusik så då fick vi ta hem musikerna till oss i stället. Det första bandet stod på scenen för sex år sedan, i samband med en fest för våra vänner. Det var ett litet, lokalt band. Sedan har ryktet om oss spridit sig.
Det är aldrig Mats och Karin som tar kontakt med artisterna. Det är artisterna som tar kontakt med dem.
– Vi har sökt och fått permanent alkoholtillstånd, byggt restaurangkök och alltid haft bra hjälp av alla myndigheter och sedan lärt oss på vägen, säger Mats.
Det här är några av Mats och Karins personliga favoritgig hittills:
– Alla med Anders F. Rönnblom, när Sven Zetterberg, med två andra musiker, fick hela salen att vibrera, Staffan Hellstrand ensam på scenen där han fångade publiken från första låten och höll oss kvar hela kvällen, alla artister från USA och Australien som bjudit på sig själva och varit så rutinerade och så tre starka, unga tjejer som lyft bluesen till nya höjder: Among Lynx, Ida Bang och Lisa Lystam.
Detta är två av otaliga roliga och speciella händelser:
– När AFR-band (Anders F. Rönnbloms band) spelade två kvällar i rad förra sommaren och dag två åkte och handlade, lagade mat på vår altan och bjöd oss på lunch. Och när en artist från USA vaknade tidigt, kom ner i köket och fick se Mats i morgonrock. Det gav många skratt. Tydligen bär inte män morgonrock i artistens värld.”
Vad tycker då artisterna, musikerna, om Mats och Karin?
Anders F. Rönnblom, som Mats Dahne håller som ”… landets störste rockpoet” och är hans ungdomsidol, har spelat där åtskilliga gånger:
– Till Mats och Karin åker jag mer än gärna. Att få spela i deras vardagsrum framför en fantastisk publik är alltid lika härligt. Att få umgås med värdparet, äta och dricka gott, sedan få sova över en trappa upp och vakna till en skön morgon i det vackra Ångermanland. Det är dessa unika scener och tillfällen som gör livet som turnerande artist värt att leva. Vi har varit här sex år i rad.
Thomas Mikaelsson, basist i Charles Burton Blues Band:
– När man kommer innanför dörrarna kommer känslan av att kliva in i sitt eget vardagsrum. Av ren reflex funderar man på att man nog måste ta av sig skorna. Mottagandes med öppna famnar från Mats och Karin gör att jag ännu mer känner mig som hemma. I en lugn och harmonisk miljö riggar man, äter en utsökt middag tillsammans, går upp på övervåningen, ladda och vänta på att inta scenen. Den publik man sedan blir bemött av späder på de sköna känslorna i kroppen. När kvällen är slut och vi packat ihop känns det vemodigt att lämna och man hoppas få komma tillbaka snart igen.