Att vara omtänksam är en fin egenskap. Men du kan få betala ett högt pris för den, om omtänksamheten inte går hand i hand med den egna orken.
Åsa Aretorn vet. Hon drev sig själv till utmattningsdepression.
Storasyster i en skara av sju. Scoutledare i åtta år. Lärare och gymnastikledare. Mamma och hustru.
– Det var kanske inte så konstigt att det blev för mycket till slut, säger Åsa.
– Jag har alltid tagit stort ansvar och en dag räckte inte energin till. Det kom smygande, så jag märkte det inte förrän gränsen var både nådd och passerad…
Detta var 2014.
– Jag tappade all ork och blev deprimerad. Sjukskriven. Det var enormt jobbigt men det fanns inget val.
Idag jobbar hon 50 procent som speciallärare på Nylandsskolan och utbildar sig till yrket på distansstudier i Linköping. Ett, som hon kallar det, idealiskt upplägg för henne, om än ekonomiskt ansträngande.
– Sedan leder jag en motionsgrupp inom Kramfors–Alliansens gymnastiksektion en gång i veckan. Det får räcka med det tills vidare. Jag måsta ta det försiktigt och känna av kroppens signaler. Jag har fått lära mig att leva i nuet.
Att använda sig av mindfulness och att utöva yoga hjälper till.
– Det och att ta hunden och gå ut i skogen ibland. Det är väldigt lugnande.
– Jag är positiv och tycker själv att jag är klok (skratt), men jag behöver påminna mig varje dag om att jag ska ta hand om mig.
Åsa flyttade från Härnösand till Kramfors 2001 för att bo ihop med sin nuvarande man.
– Jag trivs väldigt bra här. Det är lugnt, vi har det vi behöver i stan och naturen är nära. Området kring Kyrkviken är underbart, där är jag så ofta jag kan.