23 år och surströmmingsfrälst.
André Norenius från Örnsköldsvik fick smaka på den fermenterade fisken för första gången för tre år sedan och gillade den direkt.
Nej, fel! Han älskade den direkt.
Enligt honom själv är det inte så förvånande.
– Jag är född vid havet och har gillat fisk sedan jag var litet barn. Jag minns att när andra köpte lördagsgodis hände det att jag köpte sill, skrattar han.
Ändå dröjde det alltså tills han fyllt tjugo innan han testade surströmming.
– Det är väl det där klassiska, säger han. Jag ville nog redan som barn, men de vuxna sa ”… det där gillar du ändå inte.”
Vilket var helt fel.
– Jag tror det är många vuxna som utgår ifrån att barn inte tycker om surströmming. Men i själva verket kan nog barn vara mer nyfikna och öppna för nya saker.
André introducerades för surströmming av hans flickväns föräldrar i Paddal utanför Örnsköldsvik.
Det blev en happening.
– Jag fastnade för den direkt. Jag tror att jag åt tio surströmmingar redan första gången, ler han.
Sedan dess har det åtskilliga gånger hänt att han ätit ännu fler åt gången.
– Favoriten är att äta på klämma med tomat, rödlök, potatis och gräddfil. Nog äter jag det minst sju gånger om året och gärna oftare om jag har möjlighet.
Förr bodde han och flickvännen i en lägenhet.
– Det begränsade det här med surströmmingsätandet. Jag ville ju inte få klagomål från grannar och hyresvärd på grund av lukten…
Numera är det inget problem.
– Vi har köpt hus.
För André är det med surströmming ungefär med Perikles på de gamla Tuborg–burkarna. Det smakar lika gott hvergang.
– Men att sitta vid havet en fin sommarkväll, göra en klämma, dricka en öl och en snaps… det är svårslaget, säger han.