Politiker använder ofta många ord för att svara på frågor och när de pratat klart har de sällan svarat på frågan ändå.
I sportens värld är det understundom klyschor som gäller. Mindre nu än förr, dock.
Idrottsledare och aktiva använder sig ibland av nötta och ganska poänglösa klyschor som svar på journalisters frågor. De som inte är mediatränade förstås. Ty de låter mest som politiker.
En journalistkollega, Ulf Westman på Tidningen Ångermanland, lanserade en rolig idé under den tid då vi jobbade tillsammans på Nya Norrland under 80-talet.
Han ville skriva en klyschordbok från sportens värld.
Eftersom vi båda på den tiden jobbade uteslutande med sport rörde vi oss både bland skribenter som spred klyschor omkring sig i sina artiklar o c h grånade idrottsledare som spred dem ännu flitigare i intervjuer.
Uttryck som ”ingen nämnd, ingen glömd” och ”jämnt skägg” (för att beskriva att ingen spelare i ett lag gjort någon särskilt anmärkningsvärd insats) och ”han svalde mygg men silade kameler” (om en domare som varit ojämn i sin bedömning) hörde till vardagsmat.
I alla fall på den tiden.
Numera ser jag inte klyschor i spalterna lika ofta.
Inte klyschor av den karaktären åtminstone.
Men många äldre idrottsledare använder dem fortfarande.
Det mest anmärkningsvärda användandet av klyschor i en text som jag känner till, stod en kollega i Ångermanland för.
Vi kan lämna hans namn därhän, men han var i alla fall frilansreporter på Örnsköldsviks Allehandas sportredaktion.
I ett av hans referat från en hockeymatch som Husum spelade lyckades han klämma in uttrycken ”som lök på laxen”, ”grädde på moset” och ”korken gick ur den berömda ketchupflaskan” redan i ingressen.
Alltså, i de första tre meningarna i artikeln.
Det måste vara ett inofficiellt världsrekord i sitt slag.
Den som redigerade texten tyckte uppenbarligen att det var så komiskt att han eller hon bestämde sig för att krydda den med en klassisk klyscha även i rubriken:
Tappen gick ur Husum-tunnan.
Här är några andra exempel på väl använda sportklyschor:
”Gå på hörntänderna”
”Käka taggtråd”
”Hängande i dödens”
”Ingen rök utan eld”
”Han är en riktigt påläggskalv”
”Det var en slätstruken fajt”
”Han tog en rövare”
”Vi tar en match i taget”
”Det gäller att täta till och krympa ytorna”
”Han sköt en rökare i stolpen”
Faksimilen här ovan är hämtad från Tidningen Ångermanland den 7 juni 2014.
Jag trodde att jag läste fel först, men så var det inte.
En rubriksättare hade verkligen satt rubriken:
Nära skjuter ingen hare
Klyschornas tid är alltså inte förbi.
Även om de som sagt blir allt färre.
Och det ska vi i n t e sörja över.