Jag ser ännu en gång Tom Alandhs dokumentär om hans fosterföräldrar i Bromma och tårarna kommer för att den blir en påminnelse om min egen barndom i Mjällom, när världen var mindre och tillvaron enklare och omtanke och värme och kärlek fanns så naturlig i min vardag både hemma och hos mina Oscar och Greta, Ingrid och Gösta.
Bilderna från uppväxten på Ringvägen rullar svartvita och handkolorerade för mitt inre och jag kommer att bära dem med mig så länge hjärtat kan slå och minnet inte sviker mig.