Sommaren 2017 var kass, sägs det. Jag minns den inte. Säkert var den helt okey just därför.
Sommaren 2018 var rekordhet. Den minns jag. Jag led understundom men de flesta jublade, har jag för mig. Trots gigantiska gräsbränder lite varstans.
Sommaren...
Blandar du brunt med vitt får du beige.
Blandar du trams med pretentiöst får du Erik och Lotta.
Jag är text, inte tal.
Visst tusan talar jag.
Surrar.
Bubblar ord ibland.
Men när det kommer till skarpa lägen, när det ska formuleras, formas, tas fram det jag jag vill ta fram. Då är jag mer text än tal.
Dock, när jag gör...
Var tjugonde britt är förintelseförnekare, en halvgalning sitter i Vita Huset och nästan var femte svensk sympatiserar med ett högerpopulistiskt parti.
Vad säger det om nuet?
Att det är skevt och skrämmande och att det tror fan att det finns dem...
Idag har Tidningen Ångermanland en dryg halvsida om att Åhléns öppnar en butik i Birsta City, Medelpad.
Nej, jag har slutat att förvånas.
Däremot slås jag än en gång av den galna prioriteringen av det journalistiska materialet i den lokaltidning som...
Går det bra? brukade han alltid fråga. Och allt annat än ett ja var en källa till oro.
Men det går bra och det skulle ha glatt honom att höra det.
Det går bra, pappa, och jag tänker på dig.
Snö. Sex minus. Riktig vinter. Kört tjugo mil sisådär men hann hem och in innan det blev riktigt intensivt plogläge. Gott om trafikrapporter om olyckor och avåkningar. Skönt under tak och med fönster och väggar mellan mig och vädret.
Telefonmöte...
Känslorna som stillats från virvelvindar till bris. Lugnet som krupit in i mig efter fyra dagar av brusreducering. Inspirationen som funnits där sedan jul och steg i morse. Skriva, skapa.
Nu är konsten att behålla det här behagliga, kloka tempot...
Tidigt i morse drog min pappa, Allan Wigren, sitt sista andetag.
Han somnade in lugnt och fridfullt efter ett långt liv och efter att ha kämpat mot sviktande hälsa under många år.
Tomheten efter honom är monumental och sorgen kommer att...
Varje andetag så skört
ett liv sprött som hundraårigt tidningspapper
Ögon som öppnas och sluts, som inte reagerar
en kropp som kämpat tillräckligt
Utanför river vinden i träden
himlen dold bakom kvällens mörker
En resa är framme vid sitt slut
vila, kära, vila och känn frid