Jag har skrivit det förr. Att jag tycker att det finns en viss charm med sådant som är som det alltid varit, i denna de stora förändringarnas tidevarv.
Bullens Pilsnerkorv är ett sådant exempel.
Bullens är en svensk klassiker.
Inte för att den är särdeles god eller av speciellt hög kvalitet.
Utan för burken.
Och namnet.
Bullens Pilsnerkorv.
År 2018 borde det vara dödfött med en korv som bär ett sådant namn, när gissningsvis en tredjedel av svenskarna inte vet vad en pilsner är.
Dessutom borde det vara extra dödsdömt med en burk där en stor del av den pryds av en svartvit bild på en gammal glömd skådespelare vars storhetstid infann sig före det andra världskriget.
Likväl står sig Bullens Pilsnerkorv, uppkallad efter Erik ”Bullen” Berglund (född 1887, död 1963), stark på konservhyllorna.
Det är 65 år sedan Bullens Pilsnerkorv lanserades av Alvesta slakteriförening och receptet och designen har levt kvar sedan dess.
Jag vet få livsmedel som klarat en sådan lång resa utan en förändring av något enda slag.
Dessutom är den en skön nödlösning när man glömt att handla lunch eller behöver något att snabbt stoppa i kistan när det kniper.
Värm spadet i burken i en kastrull, lägg i korvarna några minuter och de är klara att äta.
En eller ett par burkar Bullens bör alltid finnas i skafferiet.
Jag kallar det en trygg gardering.
En gardering från förr som går hem även i dag.