Jag träffade en vän på livsmedelsaffären härom veckan. Hon tappade sin livskamrat för drygt ett år sedan. Sorgen är fortfarande påtaglig, men värre ändå är saknaden.
”Jag tappade min bästa vän och jag har inte hittat min egen vardag än” sa hon med ledsna ögon.
Vi kom att prata om hur det är att hantera livskriser. Jag har inte tappat en partner, men jag har haft mitt av elände på annat sätt.
Man brukar ofta säga att, du ska alltid ha mål att sikta på.
Jo, så kan det nog vara. Mål att sträva efter, upplevelser eller möten att längta till, kan vara till stor hjälp och drivkrafter i tillvaron.
Men när det är riktigt mörkt och jobbigt, kan det vara det allra bästa att bara ta dagen som den kommer.
”Jag gör det jag orkar och har just nu inga stora planer” sa vännen. ”Jag blir starkare, ibland svagare, men det går framåt. Sakta.”
Allt behöver inte gå snabbt. Gäller mycket och även sorgearbete.
