Ann-Christin och hennes make Björn har ett drömboende i Ullånger

3878
Ann-Christin Westin Viklund. Foto: Olof Wigren.
Annons

Ann-Christin Westin Viklund och maken Björns hus i Invik, Ullånger, har ett bedårande läge med utsikt över hästhage och ängar. Mellan träden några hundra meter längr ner kan man skymta Inviksån.

– Det här är ett drömhus får oss båda och dessutom ligger det på vägen mot Ullångersfjället som vi älskar.

Ann–Christin är annars född och uppvuxen i Lugnvik.

Till vardags jobbar hon som biståndshandläggare på Kramfors kommun.

– Min uppgift är att bedöma och besluta om bland annat särskild boende, hemtjänst, korttidsboende och liknande ärenden.

– Jag träffar många olika människor genom detta och det är väldigt intressant, berikande och ansvarsfullt.

För Ann–Christin är respekt en ledstjärna. Att visa respekt och att få respekt.

– Att ha förståelse och att bemöta alla på på ett så bra sätt som möjligt. Det är oerhört viktigt, både ur yrkessynpunkt och för mig personligen.

Annons

– Vi är alla olika men kan vi möta varandra med respekt finns det sällan hinder som är för svåra att överbrygga, säger hon.

Med tiden har jag hon blivit bättre på att inte ”ta jobbet med sig hem”.

Hon har gått igenom en utmattningsperiod, som fick henne att lära sig hur viktigt det är med distans till yrket.

– Har du ett stort engagemang och jobbar med människor är det lätt att förlora kontrollen över hur mycket du orkar med.

– Jag är idag mer medveten om mina gränser och har insikt om att min hälsa är en färskvara och att det är något jag hela tiden måste jobba med.

Ett av sätten att kliva ur yrkesrollen helt, är att vistas ute i naturen. Ätt läsa. Fotografera. Och att resa.

– Kuba är ett drömresmål som jag vill förverkliga.

Innan hon fick sin nuvarande anställning jobbade Ann–Christin inom vården.

– Jag läste till socionom, bytte spår och det har jag aldrig ångrat.

Hon ångrar absolut inte heller att hon var med på Utefesten på FriluftsByn i Docksta för några år sedan.

– Ett fantastiskt event, med föreläsare och deltagare från många olika ställen och länder. Jag blev helt fascinerad och prioriterar att vara med varje år.

– Det ger mig oerhört mycket att vistas i en sådan miljö och få nya erfarenheter, säger Ann-Christin.