Under en lång rad år var Robert Laul, f d elitfotbollsspelare i bland annat Ljungskile SK, sportjournalist och fotbollskrönikör på Sportbladet. Han var dessutom infernaliskt aktiv på sociala medier, drev poddar och frontade webb-TV-program.
Han granskade svensk fotbolls yttersta elitskikt, stack ut hakan, provocerade och skapade debatt, med den kritiskt granskande journalistiken o c h kvällstidningens sensationsjakt som ständiga följeslagare.
Samtidigt reds han av en mörk kraft. Alkoholen.
Den kom in i hans bild som 16-åring och sedan fick den en allt större och allt mer ohälsosam inverkan på hans liv. Relationer brakade, han rumlade runt mellan krogar, skötte alltid – nästan – sitt jobb bra, men hamnade till sist i en rävsax även där.
En dag valde han mellan att avsluta sitt liv eller förändra det på annat sätt.
Han valde det senare.
I den här boken bjuda han in oss till sin egen vardag, så som den var och hur den blev sedan han satte korken på flaskan, och hur det var att växa upp i en dysfunktionell familjen där missbruket alltid fanns med.
Det är rakt skrivet – lika rakt som en nyhetsartikel i Sportbladet –, mycket engagerande och utan att väja för någonting. Det råder ingen tvekan om att den här boken är en del av Roberts terapi för att bearbeta det som hänt och samtidigt ett sätt att både förklara och säga förlåt.
Till på köpet får vi en dos Allsvenskan, landslaget och internationell fotboll som inte gör ont.
Det här är det bästa Robert Laul har gjort som till på köpet har ett gott slut.