Om du har sett honom, har det säkert varit bakom pianot eller orgeln i Bo Kaspers Orkester.
Men Mats Schubert är en multiinstrumentalist. Ett av de instrument han gärna spelar på är dragspel. Och det händer regelbundet att han gör det på scen.
Mats har sina rötter i Norrbotten och tillbringar åtskilliga veckor om året i sitt hus i Storsund, Piteå kommun.
– Jag har bott många år i Stockholm, säger han. Som musiker är det praktiskt. Det är nära till musikbolag, studios och bandmedlemmar. Men på senare år har jag allt oftare funderat på att ha basen i, ja, kanske Hälsingland. Det går snabbt med tåg därifrån till Stockholm. Storstadslivet är inte riktigt min grej längre och barnen är stora så… vi får se vad det blir.
Infall blir till låtar
Bo Kaspers Orkester bildades 1991 och har blivit ett av landets mest folkkära och tidlösa band, med sin blandning av jazz, pop och rock. Förutom att vara en av medlemmarna i bandet, har Mats Schubert varit en flitigt anlitad studiomusiker och gästspelat med andra grupper och artister.
– Under pandemin har det varit dött med spelningar så vi i Bo Kaspers gick in och gjorde en platta i stället för att vänta på att få turnera igen. Nu är vi igång igen med spelningar och det är för jäkla skönt, säger Mats.
Utan spelningar har han fått tulla på sina besparingar.
– Det är lika de flesta i branschen även om det är frustrerande. Men jag har försökt skriva en del låtar också.
Mats säger att han är så långt ifrån den stränga ”Hasseåtage–disciplinen” man kan komma; gå till jobbet på ordnade tider, sätta sig ned, skapa.
– Jag kan nynna nåt eller spela in nåt infall på min mobiltelefon eller diktafon, sedan spelar jag upp det för Bosse (Sundström, sångare och låtskrivare i Bo Kaspers) och sedan tar vi det därifrån. Det är så det fungerar för mig.
Drog åt vart sitt håll
Trots att han i första hand spelar orgel och piano är det få instrument som är honom främmande.
– Det är väl en gåva jag fått, konstaterat han.
Första gången han såg ett dragspel var han mycket liten.
– Jag lockades av allt pärlemor och alla knappar. Dragspelet var som ett underverk av mekanik som kändes väldigt spännande. Det var en del band i Norrbotten som spelade finsk humppa och dansband och då var ju dragspel alltid med.
– Det började med att jag och min bror fick ljud ur dragspelet genom att vi drog det åt varsitt håll.
Men det skulle ta ett tag innan Mats gav dragspelet en rejäl chans.
Mats började spela gitarr, sen bas, trummor och på en klassisk 70–tals Hammondorgel. Sen kom dragspelet in i bilden.
– I perioder spelar jag dragspel ofta, men det kan också gå flera månader mellan tillfällena.
Piazzolla en inspiratör
Han säger sig inte vara någon större fan av svensk folkmusik på dragspel, desto mer av argentinaren Ástor Piazzolla och hans sätt att spela.
– Det där lite sorgsna och ensamma attraherar mig. Det vackra, vemodiga, ornamenterade. Jag klarar inte av masspsykosen som uppstår när femtio dragspelare är igång samtidigt som en kör sjunger, det blir liksom för mycket för mig (skratt).
Andra inspirationskällor för honom är cajunmusiken från Louisiana i USA.
– Jag har spelat lite bossa nova på några av Bo Kaspers låtar. Till exempel på Svårt att säga nej, som vi spelade in tillsammans med Lisa Ekdahl. När vi gör den under konserter, och några andra låtar där dragspel ingår, brukar jag hänga på mig spelet och ibland göra några rundor med det på scen eller ute bland publiken. Det brukar ofta ge ett varmt gensvar, jag kan känna att många uppskattar dragspel. Och för en del i puliken kommer det nog lite oväntat också att jag faktiskt kan spela på det.
Mats minns särskilt en intim spelning i ett litet kapell där hans dragspelande gav en extra stor uppskattning.
– Många, särskilt äldre personer, har minnen av dragspel från sin barndom och uppväxt. Det var ju också ofta dragspelare i TV–program förr i tiden. I Nygammalt till exempel. Lindqvistarna, Peppar´n och Roland Cedermark. Det är mer ovanligt numera och det är synd, för dragspel är ett instrument som passar bra i många genrer.
– Ta bara de här stunderna då Danny Federici spelade dragspel bakom Bruce Springsteen i E–Street Band. Det var någon slags magi och en härlig kontrast till gitarrerna och trummorna.
Missade en kyss av Grace Jones…
För egen del grämer han sig att han missade – eller rättare sagt nobbade – chansen att spela med den karismatiska Grace Jones på en konsert i Stockholm. Hon som också är skådespelerska och under några år var tillsammans med svensk Dolph Lundgren.
Nåväl.
Mats fick frågan om att ackompanjera Grace i hennes hit Libertango.
– Vart hon än kom tog hon in en ”lokal” artist som spelade till den låten. Jag var sugen, men hade precis kommit upp från Stockholm till Storsund, det var sommar, semestern hade just börjat och… ja, jag tackade nej.
– Efteråt ångrade jag mig. Både för att det hade varit en kul upplevelse och, för att jag fick veta att den som gjorde jobbet med Grace fick en stor, fet kyss av henne på scenen. Den hade jag kunnat leva på länge, skrattar Mats Schubert.
FOTNOT: Detta reportage finns också i Dragspelsnytt nummer 3/2021. Den officiella tidningen för Sveriges Dragspelares Riksförbund. Gå in på denna sida och teckna dig för en prenumeration: