En virvelvind på isen. Så beskrevs han av många. Snabb, energisk, bra klubbteknik. Men han var också en duktig framspelare och avslutare.
Peter ”Pecka” Edström från Nordingrå kom till Umeå för jobbets skull i slutet av 1970–talet. Han fick kontrakt med Björklöven och kom att stanna där i elva säsonger. En period då han både blev svensk mästare och gjorde flera matcher med dåtidens B–landslag Vikingarna.
”Jag spelade många matcher mot ”Pecka” och tillsammans med honom i Vikingarna. En grym spelare” säger Djurgårdens och Tre Kronors gamle stormålvakt Rolf Ridderwall när jag berättar att jag ska skriva om ”Pecka”.
Genom åren har också flera av ”Peckas” gamla lagkamrater från åren i Björklöven uttryckt sin uppskattning för honom, både som spelare och kompis.
Han som gjorde så många poäng men sällan fick de största rubrikerna. Trots att han var ordinarie i ”Löven” under samtliga sina säsonger i laget.
Förklaringen är dels att ”Pecka” aldrig tog plats i onödan – han gjorde sitt jobb på isen, det var det viktigaste – och dels att många av hans lagkamrater var landslagsmän och blivande eller hemvändande NHL–proffs.
– Vi hade bra lag ända fram till att många av de mest tongivande slutade eller försvann och då vi inte kunde hålla oss kvar i Elitserien längre, konstaterar ”Pecka”.
1989 lämnade också han ”Löven” och avslutade sin elitkarriär.
– Jag spelade för Teg några säsonger i tvåan och ettan, men det var mest på skoj. Roffe Älvero var tränare, vi hade spelat ihop i ”Löven”, och jag fick träna lite som jag ville och spela när jag hade tid.
Sista säsongen, 1991/92, gjorde ”Pecka” 15 poäng på 19 matcher i division I.
– Jag var sällan skadad och hade det varit idag, med de pengar och de förutsättningar som finns i ishockey nu, hade jag fortsatt längre på hög nivå. Men då, när jag höll på, gick det till sist inte att kombinera elitspel med ett civilt jobb och familjeliv. Det var en omöjlig ekvation.
Men det var i Nordingrå SK allting började. På Månskensrinken på Vallen.
Där var ”Pecka” en begåvning som spelade med bland andra Anders Melinder och Bert–Ola Widmark.
– Det fanns många lag i både Kramfors kommun och hela Västernorrland då. Det var många tuffa matcher, derbyn, stort intresse kring NSK:s A–lag och vi hade mycket folk på hemmamatcherna. Laget var bra.
Ändå skulle ”Pecka” komma att flytta till Järveds IF i Örnsköldsvik 1976.
– Ärlig talat hade jag ingen lust, men de ringde och tjatade och till sist var det nog att Järved kunde fixa ett jobb åt mig som avgjorde. Jag fick anställning på Pripps som hade en depå i Örnsköldsvik på tiden.
– Det gav väl ingen höjdarlön men det var bra träning att lyfta drickabackar på dagarna, skrattar ”Pecka”.
Hockeymässigt gick det också bra.
Visst, Järved ramlade ur division I samma säsong som ”Pecka” debuterade men målen och assisten blev allt fler. Till de bättre i laget hörde, förutom nyförvärvet från Nordingrå, Håkan Holmström, Kjell–Arne ”Myran” Jonsson och Åke Jonsson. Den sistnämnde pappa till Modo-legendaren och NHL–proffset Hans Jonsson.
Att ta steget från division II till Elitserien var stort. Och det blev ett sådant, berodde – avslöjar ”Pecka” – till viss del på en tillfällighet.
– Pripps flyttade sin depå till Umeå och jag följde med dit. Jag kände någon i Björklövens ledarstab och fick via den kontakten komma och visa upp mig. Och så ville de ha mig.
Det Björklöven som ”Pecka” fick kontrakt med på hösten 1978, hade flera spelare i tuppen som han sedermera skulle vinna SM–guld med 1987: Torbjörn Andersson, Rolf Berglund, Roger ”Bullen” Hägglund, Peter Sundström och poängkungen Tore Ökvist.
Men det var en annan spelare, betydligt äldre än de andra, som kom att betyda mest för ”Pecka” inledningsvis: dalmasen Hans Jax, född 1948. Stor profil i Leksand innan han flyttade till Västerbotten.
– Jag fick ha Jax som center och det var ju en enorm trygghet. Han var smart, lugn och rutinerad, säger ”Pecka”. Det var tacksamt för mig som nykomling.
I Björklöven skulle han få vara med om den överlägset bästa perioden i klubbens historia.
Två SM–silver och ett svenskt mästerskap blev det under 1980–talet och det hade kunnat bli ännu fler medaljer.
– Vi hade bra spelare och bra tränare men vissa år, särskilt med Tommy Sandlin, hade vi tränat så hårt och tömt oss på så mycket energi att när det gällde som mest hade vi varken tillräckligt med ork eller spelglädje, säger ”Pecka”.
Men han minns att det var en underbar miljö för den som ville utvecklas som spelare.
– Det var alltid enormt högt tempo på träningarna och ingen ville förlora internmatcherna. Det var mycket kamp, tuffa tag, och ibland small det rejält. Men det är ju så det ska vara och efteråt, efter träningens slut, var vi kompisar igen. Oavsett vad som skett.
Talanger från andra klubbar sökte sig till Björklöven för att bli en nivå bättre.
Så var det till exempel med Ulf Dahlén och Calle Johansson som kom till ”Löven”, växte som spelare, vann SM–guld och sedan blev stjärnor i NHL.
– Att hålla en plats i ”Löven” på den tiden var en ständig utmaning, då man bara körde med tre femmor och en avbytare.
Men Peter ”Pecka” Edström klarade det.
Säsong efter säsong.
– Tittar jag tillbaka är det väl något jag kan känna stolthet över.
– Sedan saknar jag allt roligt vi upplevde tillsammans, utanför isen. I omklädningsrummet, på resor. Allt de sociala som finns i ett gäng som trivs och har framgång.
Idag har han ingen regelbunden kontakt med sina gamla lagkamrater.
– Du umgås och lever så tätt ihop under en tid, sedan slutar du och det kommer in annat i livet. Men det är alltid kul att träffa lagkompisar från förr på stan och ibland har det ju blivit återsamlingar och jippomatcher.
Fram till för några år sedan spelade ”Pecka” Edström rekreationshockey med andra veteraner. Numera åker han skridskor och spelar hockey mer sporadiskt.
– Men jag håller i mig skaplig form och har inga krämpor.
Redan när han spelade hockey jobbade han på Volvo Lastvagnar i Umeå. Det blev 28 år där och nu är han inne på sitt elfte år på Komatsu skogsmaskiner. ”Pecka” är inköpare.
Hockeyn följer han rätt noga.
– Jag har sett de flesta av matcherna för ”Löven” under många år men jag blev less i början av den här vintern, när de – trots att de hade ett på papperet bättre lag än förra säsongen – började förlora för mycket. Det kändes onödigt.
Hockeyintresset i Umeå är dock stort. Drömmen lever om en återkomst till högsta serien. Och en ny storhetstid, som den på 1980–talet då Björklöven låg i toppen år efter år och en av spelarna i laget hette Peter ”Pecka” Edström. Virvelvinden från Nordingrå.
FOTNOT: Peter ”Pecka Edström vann förutom SM–guld 1987 även SM–silver 1982 och 1988. 1996–99 var han assisterande tränare i Björklöven, den sista av dessa säsonger i Elitserien.
Foto: Bildbyrån.
Björklövens trupp 1986/87 när laget blev svensk mästare
Målvakter: Göte Wälitalo, Jakob Gustavsson, Anders Bergström.
Backar: Peter Andersson, Torbjörn Andersson, Rolf Berglund, Niclas Holmgren, Roger Hägglund, Calle Johansson, Lars Karlsson, Patric Åberg.
Forwards: Mikael Andersson, Ulf Dahlén, Hans Edlund, Pär Edlund, Peter ”Pecka” Edström, Michael Hjälm, Jon Lundström, Matti Pauna, Lars–Gunnar Pettersson, Peter Sundström, Johan Törnqvist, Tore Ökvist.
Tränare: Hans ”Virus” Lindberg.