Brynäs IF och Gevalia är två starka varumärken med anrik historia i Gävle.
Och det är med hockeylaget som med kaffet: det är en naturlig del av stan.
Men om Gevalias ställning är ohotad, är Brynäs IF 13 svenska mästerskapstitlar genom åren ingen garanti för nya framgångar.
Det som började med bandy 1912, fortsatte med ishockey 1939.
Brynäs IF blev ganska snabbt ett av landets bästa lag men inte bofast i högsta serien förrän 1960.
Sedan dess har laget aldrig trillat ur den, även om den högsta serien haft olika namn sedan dess.
Den otvivelaktigt främsta storhetstiden pågick mellan 1964 och 1977. Då vann Brynäs IF nio SM–guld.
Även om laget lyckades vinna guld även 1980, med trotjänaren Stig Salming i en av huvudrollerna, skulle det bli glesare mellan titlarna sen.
1993, 1999 och 2012 inträffade de senaste triumferna.
– Efter guldet 1980 lade Salming, Stig Östling och några andra trotjänare av. Och tränaren Lennart ”Tigern” Johansson, som varit med om att vinna flera guld som spelare, försvann också. Talanger flyttade och andra lag gick om Brynäs, säger Stig–Göran ”Stisse” Åberg, sportchef och krönikör på Gefle Dagblad och tidigare Arbetarbladet.
Åren då det var en överraskning om Brynäs i n t e blev svensk mästare – och dessa gånger var det oftast Leksand som blev det – hette några av de största stjärnorna Tord Lundström, ”Wille” Löfqvist, Inge Hammarström, Börje och Stig Salming, Håkan Wickberg och Hans ”Virus” Lindberg.
Tränaren, som var yngre än flera i truppen, var en man som senare kom att kallas för hockeyprofessor och var med om att göra Brynäs till mästare även 1993: Tommy Sandlin.
En tänkare, mer noggrann än de flesta hockeytränare i sin generation, banbrytande i fråga om att bygga upp lag fysiskt och med en filosofi som någon myntade som ”sossehockey”.
Sandlin ville inte matcha sina lag hårt utan spelade med fyra kedjor.
Han var nyskapande i mycket.
– När han återvände till Brynäs 1991 var det något av Frälsarens återkomst. Det hände mycket kring Sandlin, mest det som var positivt – även om det uppstod viss turbulens kring honom ibland. Som det infekterade bråket med hans gamle vän Lennart ”Hovan” Hovelius, som rev upp sår som aldrig helt läktes, säger ”Stisse” Åberg och fortsätter:
– Men när Sandlin blev tränare för Brynäs igen i början på 1990–talet var han en frisk fläkt som fått ännu fler idéer och erfarenhet av åren i Modo, Björklöven och som förbundskapten för Tre Kronor. Guldet –93 var, som jag ser det, Sandlins största triumf. Brynäs hade en av seriens yngsta trupper men Sandlin fick spelarna att växa och utvecklas kolossalt mycket.
”Stisse” Åberg sörjer att han inte fanns i omklädningsrummet när Sandlin höll sitt mytomspunna tal om samurajer, när Brynäs låg under med 0–2 i matcher i finalserien mot Luleå.
– De som var med om det glömmer det aldrig. Han fick alla spelare att tro på att vändningen var möjlig. Efter samurajtalet vann Brynäs tre raka matcher och guldet.
Två säsonger senare inträffade en händelse som skakade om svensk hockey. I en träningsmatch mellan Brynäs och Mora, skar en skridskoskena olyckligt av halspulsådern och luftstrupen på Mora–spelaren Bengt Åkerblom. Han dog nästan omedelbart.
– Den tragedin påverkade främst Mora men också Brynäs. Sandlin och flera av spelarna har vittnat om att de inte bearbetade den tillräckligt och att det fick negativa konsekvenser för laget under hela seriespelet.
Till slut kände sig Brynäs tvingat att sparka föreningsikonen Tommy Sandlin och ersätta honom med Göran ”Flygis” Sjöberg.
Sedan Brynäs, efter en smått legendarisk finalserie, besegrat Modo och tagit sin tolfte SM–titel 1999, började en period av rejäla motgångar.
2003 räddade sig laget kvar i Elitserien efter kval.
Samma visa 2008.
Kuriosa: 2007/08 tränades Brynäs inledningsvis av Leif Boork. Han fick sparken under säsongen då han ersattes av Olof Östblom, men fick på nytt jobbet som huvudtränare (!) när Brynäs skulle kvala.
Michael Sundlöv, general manager 2004 fram till 2014 och sedan från 2019 igen, har varit med om såväl kriser som gyllene ögonblick. Som när Brynäs vann finalserien med 4–2 mot Skellefteå 2012. Den senaste höjdpunkten i föreningens historia.
Dessförinnan var han målvakt i Brynäs åren 1987–99.
– Det finns knappast någon med ett hjärta som klappar hårdare för föreningen än Sundlöv, säger ”Stisse” Åberg.
– Han är enormt passionerad i sin roll som general manager och, som jag ser det, väldigt skicklig på det han gör. En smart organisatör och en duktig lagbyggare.
Michael Sundlöv skrattar när han hör det.
– Nog har jag ett stort hjärta för Brynäs, men det är det många som har. Det jag kan konstatera är, att Brynäs har funnits i mitt liv sedan jag var lite pojke. Långt innan jag började spela för Brynäs. ”Wille” Löfqvist var min stora idol.
Sundlöv var under sin förra sejour i Brynäs general manager för hela herrverksamheten. Numera är han det bara för SHL–laget.
– Förr kunde jag jobba på ett annat sätt. Jag och Tomas Thelin hade en plan för hur vi skulle matcha fram egna ungdomar till A–laget och det ledde bland annat till SM–guldet 2012. Min nuvarande roll och situation kan ibland kännas lite begränsande och frustrerande, erkänner han.
Oron finns också för vilka långtgående konsekvenser som covid–19 får på elithockeyn.
Inte bara för Brynäs utan alla föreningar.
– Som det är nu, med spel inför i princip inför tomma läktare, känns det lite avslaget. Den som säger någonting annat ljuger. Visst, när spelet pågår är det järnet, men före och efter… det är inte samma tugg kring hockeyn. Den är som en bil som inte får bränsle.
– Jag tror att den stora faran är att folk vänjer sig av med att gå på hockey. Hockeyintresset i sig tror jag kommer att fortsätta vara stort, men du skaffar dig andra vanor när du inte kan se matcherna på arenorna. Du får nya beteenden, ser matcherna på TV i stället.
– Beroende på hur länge vi får dras med de hårda coronarestriktionerna, kan det bli en svår tid för oss och andra elitföreningar att komma tillbaka dit vi var innan, säger Michael Sundlöv.
Brynäs IF är en av de föreningar i Svenska Hockeyligan som även satsar på damverksamhet på elitnivå.
Laget är denna säsong en av favoriterna till att vinna guld.
– Vi har en bra och jämn trupp som kan gå hela vägen, säger den kombinerade lagkaptenen och sportchefen Erika Grahm.
Även om Brynäs värvat flera skickliga spelare de senaste åren, är Grahm den viktigaste förstärkningen som föreningen gjort på damsidan.
Som meriterad landslagsspelare och under lång tid förgrundsfigur i Modo – som hon blev mästare med 2012 – är Erika Grahm en nyckelspelare på isen och inspiratör för andra spelare, men kanske framför allt en hängiven ledare som både inkluderar och skapar vinnarmentalitet.
– Sedan jag kom hit har vi växlat upp rejält på damsidan, säger Erika.
Det innebär långa arbetsdagar som innehåller långt mycket mer än träningar och matcher.
– Jag ansvarar för bland annat rekryteringen av spelare och ledare. Vi har numera ett lokalt hockeygym och flickverksamheten har formligen exploderat.
– Vi har 60–70 tjejer totalt i två flicklag. Det är grymt bra.
Erika beskriver förtroendet från föreningen som stort.
– När jag flyttade till Brynäs var mycket av det som rörde damverksamheten som ett vitt papper. Jag har fått bygga upp en modell som vi idag jobbar efter och jag har haft stort mandat att göra det och i stort sett fria händer.
Resurserna är, säger Erika, ”helt okey”.
– Med SDHL–mått mätt har vi bra muskler. Coronapandemin gör att det blir tuffare, men där sitter vi ju alla i samma båt.
– Ser vi till trupp, faciliteter och träningstider har vi det bra förspänt i Brynäs Dam. Nu hoppas jag att till våren få uppleva samma sak som jag fick göra med Modo 2012. Lyfta SM–bucklan. Det vore enormt häftigt, säger 29–åriga Erika Grahm.
Två prioriterade områden för Brynäs IF 2020, parallellt med den sportsliga satsningen, är hållbarhet och varumärkesutveckling.
Föreningen tar ett allt större grepp om det som sker utanför Läkerol Arena, långt utanför själva kärnverksamheten. Både för att visa på samhällsengagemang och ge varumärket Brynäs IF en ännu större betydelse.
Under arbetsnamnet En bra start jobbar man till exempel med aktiviteter för att uppmärksamma Barnkonventionen, driver projekt i samarbete med Arbetsförmedlingen och sina affärspartners för att skapa praktikplatser för arbetslösa ungdomar och utvecklar nya ledare tillsammans med andra ledare.
Spelare från både herr– och damlaget besöker skolor och skolelever får möjligheter att aktivera sig på olika sätt.
Dessutom erbjuder man medlemskap på olika nivåer, som privatpartner. Genom att betala olika stora avgifter, får man till exempel tillgång till exklusiv information, digitala möten med ledare och möjlighet till dialog med dem.
Syftet?
Att stärka föreningens verksamhet på och utanför isen och, som man beskriver det, bli en del av någonting större. Som att bidra till partnerskapet med UNICEF, vara delaktig i föreningens jämställdhetsarbete och att matchtröjorna inte är nedlusade av företagsloggor utan ”rena”.
Brynäs som en förening som bryr sig både om hockeyn och samhället.
Jag får för mig att det är någonting som Tommy Sandlin skulle ha gillat.
Han, som höll kollektivet högt och hade värderingar sprungna ur den gamla tidens socialdemokrati.
För närvarande är Brynäs IF i bottenskiktet av SHL, men i toppen av damernas SDHL.
Det är en ny tid – men engagemanget för föreningen är om än inte lika stort som på 1960– och –70–talet så större än för all annan idrott i Gävle. Och den djupa förankringen är något som kommer att vara avgörande även i framtiden.
– För många gävlebor, särskilt de äldre, är Brynäs IF en institution och en maktfaktor inom den regionala idrotten. Den har överlevt svackor och bakslag och även om till exempel Gefle IF spelade allsvensk fotboll under några år, var det ändå Brynäs som fick det absolut största och självklara sponsorstödet.
– Det som formades av ledare som Thure Wickberg och Tommy Sandlin på 1960–talet har levt vidare in i våra dagar, säger ”Stisse” Åberg.
Michael Sundlöv:
– Man brukar prata om Brynäsandan. Men vad är det? Tänker man nostalgiskt då? När det var mindre pengar inom idrotten och hockeyn och många spelare tillhörde samma klubb under hela karriären?
– Jag vet inte, säger Michael Sundlöv, men jag vet att folket, företagen, fansen, alla som håller på oss, är viktiga för oss och gör det möjligt att göra det vi vill göra. Och då menar jag inte bara att vinna matcher utan att bygga någonting som är hållbart och ännu mer angeläget över tid.
Han funderar ett slag.
– Senaste åren har vi gjort mycket som varit och är bra utanför rinken. Nu måste vi inom sporten bli starkare och göra v å r resa. Helt ärligt är vi inte där än.
Michael Sundlöv säger att det handlar mycket om att ha tålamod och att måna om kontinuitet.
– Det har varit många tränarbyten och många chefer och ledare som gått under en period. Det ger ingen stabilitet. Nu måste vi jobba hårt och tro på det vi gör. Då kommer vi att få de resultat vi strävar efter.
FOTNOT: Detta reportage är också publicerat i magasinet HOCKEY nummer 8/2020. Just nu kan du prenumerera till extra förmånligt och få en bok på köpet: https://magasinethockey.se/prenumerera/