Idrott inför tomma läktare. Nej, det är för sorgligt, om än nödvändigt i dessa tider.
Men det som fungerar hyfsat för travet fungerar så där, eller ärligt talat rätt dåligt, för de stora lagidrotterna fotboll och hockey.
Visst, Elitloppet på Solvalla är i normala fall en gigantisk folkfest. Årets absoluta höjdpunkt på travfolket i landet.
I år blir den inte sig lik. Det ser covid–19 till.
Loppen genomförs men läktarna kommer att gapa tomma.
Trist men oundvikligt.
När det kommer till TV–utsändningarna, kommer det däremot att bli bra.
Inte lika bra som med publik, men bra.
Du som har sett en travsändning i tv vet vad det handlar om.
Experter som spekulerar, intervjuer med kuskar, sen loppen. Loppen, med bilder på hästarna och kuskarna.
Den modellen går hem i rutan även när läktarna är stängda. Vare sig det är Elitloppet eller en vanlig travkväll på Solvalla.
Jag har regelbundet besökt Solvalla de senaste tio, femton åren under tävlingskvällar på vardagar. Jag kan inte precis säga att jag behövt trängas. Den överlägset största delen av publiken är 55+ och den blir, så vitt jag kan bedöma det och fullt logiskt, allt mindre.
Men spelet engagerar både yngre och äldre. Och de allra flesta spelare sitter vid datorn eller tv:n och följer loppen. De struntar i om det är fem, femton eller fem tusen på banan. Spelet, loppen, är grejen.
Det är annat med tv–utsändningarna från framför allt fotbolls– och hockeymatcher.
Många spelar även på dem.
Men, en match utan publik, med tomma läktare i bakgrunden till det som sker på gräsmattan eller isen, ekot som uppstår i ödsliga arenor.
Det är öken.
Nog för att vi är svältfödda på fotboll och hockey efter månader av stängda ligor, men jag kan inte förmå mig till att bli upphetsad av tv–sända matcher från Bundesliga, utan publik.
Det är fattigt.
Fansens engagemang, publikens reaktioner, är en så viktig del av elitfotbollen och elithockeyn att den mer eller mindre faller platt utan dessa ingredienser.
Jag hoppar över sånt. Tittar hellre på gamla matcher än på sådant som framstår som spel utan liv.
Därmed sagt, jag längtar som en galen efter att matcherna inför publik kommer igång. När det nu kan ske.
I värsta fall kan vi få vänta länge än… och hur många som mentalt hunnit bryta ihop innan dess, vågar jag knappt tänka på.
Det är tur att det finns en hel del fotbolls– och hockeysupportrar som också älskar trav.
Då kan de ju trösta sig med att det finns något som i alla fall n ä s t a n är som det brukar vara.