Annons
Förr bodde det ständig oro i mig. Och i den oroliges värld var det alltid aktuellt att försöka undvika situationer eller förekomma beslut som kunde bli jobbiga. Att ta itu med det som kunde bli problem men som mest troligt aldrig skulle bli det.
Oro. Oro och stress.
Ångest.
Idag är det mesta av det där borta.
Jag litar oftast på mig själv, tar saker för vad de är och inte för vad de skulle kunna bli och ser tiden som en vän, inte en lömsk fiende.
Och i slutet av dagen somnar jag i regel mycket gott.
Det är någonting jag är tacksam för och det är någonting jag kan klappa mig själv på axeln för och tänka, ”fan, det där har du gjort riktigt bra. Du lät inte oron bygga bo i dig.”
Annons
