Det är med vissa butiker som om de alltid har funnits.
Polyfoto på Torggatan i Kramfors är en av dem.
– Den flyttade hit på 60–talet men verksamheten är betydligt äldre än så, säger förre ägaren Christer Westin.
Sedan några år tillbaka drivs Polyfoto av Anders Malm. Han började jobba här som ung, 1985, och…
– … jag kan inte tänka mig en vardag utan att komma hit till affärslokalen och syssla med det jag alltid gjort. Även om mycket förändrats genom åren.
Något som även Christer Westin kan intyga.
Han anställdes av Curt Mellander 1963 som assistent och blev kvar i företaget under hela sitt yrkesliv.
– Jag och min fru drev Polyfoto från 1983 och från det att jag började och fram till nu har den här branschen fått anpassa sig åtskilliga gånger till ny teknik, konstaterar Christer.
Storformat, pocketformatet Instamatic, småbilder, polaroid, disc och sedermera digitalfoto har gjort att utbudet av varor och tjänster varierat kraftigt.
– Förr tog vi emot åtskilliga rullar för framkallning varje dag. Sedan digitalkameran kom sker det inte alls lika ofta, men faktum är att det fortfarande finns dem som plåtar analogt, säger Anders.
För deras rullar används den framkallningsmaskin som Christer och hans fru investerade i på 80–talet.
– Den var den allra modernaste då och den håller än idag, säger han medans Anders startar upp den för att framkalla en rulle 135–film med 36 exponeringar.
De flesta av Polyfotos kunder vill dock framkalla papperskopior från digitalt tagna bilder, bli fotograferade för ID–kort eller körkort eller beställer ateljéfoto av Anders Malm.
Christer Westin minns hur det var på hans tid.
– Det var ett ständigt flöde av kunder som ville lämna in film för framkallning, bli fotograferade och köpa kameror, objektiv och annan utrustning. Vi var fyra som jobbade i företaget då.
– Vi hade också många fotouppdrag åt företag och kommunen.
Det arkiv av negativ och bilder som Christer Westin har, rymmer en fantastisk fotodokumentation av industrierna i Kramfors kommun, offentliga miljöer, skolor, deltidsbrandkårer och mycket annat.
– Jag hoppas att man kan göra något av det en dag, säger han. Jag har också en samling av glasplåtar från gamla tider med helt fantastiska motiv från Ådalen som det såg ut förr.
Polyfoto är en kedja som startades i Europa på 1930–talet och som kom till Sverige 1939.
I början av 50–talet splittrades bolaget i Ångermanland till dåvarande föreståndare.
Curt Mellander drev som mest fyra butiker och ateljéer, bland annat den i Kramfors.
– Polyfoto i Kramfors har flyttat runt ett antal gånger men på Torggatan har den funnits längst, säger Christer Westin.
Anders Malm har inga planer på att ta ned skylten.
– Jag driver butiken ensam och kommer att försöka göra det så länge jag kan. Jag kan som sagt inte tänka mig en tillvaro utan Polyfoto…
FOTNOT: Poly betyder många, mycket, och foto är en kortform av fotografi.
Så här skriver Wikipedia om Polyfoto:
Polyfotokedjan startades av rumänen Demetre Daponte. Hans affärside var att fotograferingen skulle ske i en mycket enkel fotoateljé utan framkallninglaboratorium, inhyst i ett större varuhus. Bemanningen var normalt bara en ensam fotografoch en assistent. På livligt frekventerade ställen kunde en receptionisttillkomma. Efter arbetsdagens slut förpassades dagens glasplåtar i en för ändamålet särskilt tillverkad ljustät låda till ett centrallaboratorium för framkallning och kopiering. Det färdiga storkortet kunde avhämtas på fotograferingsstället redan efter få dagar.
Den första ateljén av detta slag inrättades vid varuhuset Selfridgesi London1933. Storkortet kalladespolyfoto, och ateljén fick namnet Polyfoto.Oegentligt har ibland även enstaka småbilder blivit kallade ett polyfoto, och man kunde bli polyfotad.
Polyfotoidén rönte stor uppskattning bland allmänheten, och nya Polyfotoateljéer inrättades på kort tid över hela Storbritannien. Polyfotoateljéer växte snabbt upp överallt i Europa. 1939 hade det till exempel blivit 20 Polyfotoateljéer i London.
I Sverige bildades AB Svensk Polyfoto redan 1933. I Stockholm inrättades på kort tid hela fyra Polyfotoateljéer på olika håll i staden. VDför AB Svensk Polyfoto var 1933–1953 Erik Ljungberger.
Några år efter introduktionen av polyfoto började det komma små, enkla bås med självbetjäning av fotograferingen. Avgiften erlades i en myntapparat, och framkallning och kopiering skedde på plats i en automatiserad process. Färdiga kort levererades redan efter få minuters väntan. Det var samma typ av fotobås, som finns än idag på många håll.
Detta blev en svår konkurrent till Polyfotokedjan, vilket ledde till att intresset för storkort dalade, och storkort utfasades därför efter hand under slutet av 1960-talet och början på 1970-talet. Många fotoateljéer med namnet Polyfoto lever dock alltjämt på 2010-talet, men utan detta slags storkort.
Polyfotokort var ursprungligen bara i svart/vitt, men dess efterföljare med liknande produkter tas alltid i färg, och 48-bildskompositionen har reducerats till enbart en lite större bild i stående format + tre kvadratiska mindre bilder vid sidan av den stora.
Christer Westin kompletterar:
– Hasselbladskameran ersatte i slutet av 40–talet och början av 50–talet den stora ”möbel” som polyfotokameran utgjorde i ateljéerna. Och redan under 30–talet hade absoluta merparten av ateljéerna frångått central framkallning, särskilt utanför Stockholm.