Ådalens stolta sågverkshistoria är välkänd för de flesta.
I Mjällom där jag är uppfödd, är dock skofabriksepoken mest spännande. Ja, rent av legendarisk.
Ivar E Norlin och P J Nordlander var pionjärerna som startade de första, större skofabrikerna på orten och som mest jobbade flera hundra personer i dessa av läder och lim luktande fabriker som tillverkade både ”finskor”, barnskor, fritidsskor och skor till Försvarsmakten. Permissionsskon m/1960 är en klassiker.
På 70-talet när jag växte upp i Mjällom hade den lokala och svenska skoindustrin börjat stöta på hård konkurrens från utlandet.
Billiga skor från fjärran länder tog snabbt allt mer av marknaden.
Skofabrik efter skofabrik tvingades lägga ned.
Både Norlins och Nordlanders fick också ge upp.
Längst höll KLEA ut. En av de mindre skofabrikerna, som Lennart Rönngren i Snåret startade och drev.
Han fortsatte längre än alla andra skofabrikörer på orten innan även han lade ned verksamheten.
Idag läser jag i Tidningen Ångermanland att Lennart Rönngren stilla somnat in.
Mjälloms siste skofabrikör.
Kvar från skoindustriepoken finns nu bara några av dem som var anställda på fabrikerna en gång i tiden. Och den fina utställningen på Kulturfabrikenmitt i byn, om den tid då Mjällom för de flesta var synonymt med skotillverkning.
Själv har jag ett par svarta, ransydda m/1960 i min ägo, som jag fick av Svenna Strandberg.
De kommer att följa mig resten av livet.
Liksom minnet av ljudet från stansmaskinerna och symaskinerna på fabrikerna i min barndom.
