Det var fullsatt och stämningsfullt när Drivhuset på Sandslån arrangerade sin första spelning i går kväll.
Andreas Nilsson och Sven Edsfors från Örnsköldsvik tolkade Dan Andersson och gjorde det med både känsla, innerlighet och stark personlig prägel. Under stundom var det smått briljant.
De båda musikerna kom med en gitarr och en tramporgel i väska och arrangören Peter Söderlind log brett.
– Det här är så mycket basic det bara går att komma. Det finns också många gemensamma nämnare mellan Dan Anderssons visor och texter och den rotcountry och americana som jag älskar, sa Peter.
Berättelsernas kommer alltid i första rummet i de här sammanhangen.
Andreas Nilsson är en av få i Höga Kusten som skriver och framför americana och att han även tagit till sig Dan Andersson är föga förvånande.
– Dans rötter i glesbygden, hans kärlek till skogen och vidderna, förenar oss. Vi har flera likheter och därför berörs jag också så djupt av hans texter, säger Andreas som i dagarna spelar in en skiva med tio Dan Andersson-låtar.
Den kommer som cd och på streamingtjänster framöver.
Duon Nilsson och Edsfors framförde några av Dan Anderssons mest kända visor och en handfull rätt okända för den breda publiken, bjöd emellanåt på skön stämsång och varvade sång och musik med intressant mellansnack. Och när Andreas Nilsson sjöng kom i alla fall jag att tänka på Lars Demians uttryck och röst, vilket enbart ska ses som någonting ytterst positivt.
Drivhuset fick en fin start som spelplats. Ådalen har med ens fått ännu en scen för musikaliska upplevelser, en intim och unik sådan, och jag tog den direkt till mitt hjärta.
