Nordingrå. Här, i Mjällom, är jag född och hit återkommer jag ofta. Både för att hälsa på min mor, för att göra jobb och för att trakten har en så stark dragningskraft på mig. Den har en skönhet som fängslar och en atmosfär som ger energi och inspiration åt kreativa processer.
För mig är Nordingrå ”Jonkes” livsmedelsbutik i Mjällom i min barndom, Omnells i Omne där de hade så god korv och Mannaminne, som borde bli ett eget världsarv.
För mig är Nordingrå doften av fuktigt gräs och jord på Nordvallen om hösten, havets spelande mot stranden i Trollarviken om sommaren, alla små, smala vägar mellan byar, längs bergkanter, sjöar och hav, den mäktiga utsikten från Högklinten och Stortorget, Rotsidan och Hägge i höststorm och drickabilen som körde ut läsk och öl till hushållen när jag var liten pojke.
För mig är Nordingrå Lars–Göran Nordlanders Musikhuset i Mjällom där jag tillbringade en stor del av mina unga år, tant Ingrid och farbror Gösta som betydde så oerhört mycket för mig under min uppväxt och rörmokaren Arne Nordlandet på Mjällomslandet som alltid hade en liten anekdot på lager som han berättade med glimten i ögat och avslutade med en torr spottning.
För mig är Nordingrå Omnebröd, Holmbergs limpa, torsken som Ernst Nordlander fiskade, barndomens saltströmming och potatis, Mjälloms alla skofabriker och Ahlenius Mekaniska i Häggvik där John Ahlenius kunde hitta lösningar på det mesta och den värme och medkänsla som prästen Lasse Parkman står för.
För mig är Nordingrå Fiskarfänget, Gårdsbutiken i Själand och ungdomens Kondis på Vallen, Byberg & Nordins gamla skolbussar i början av 80–talet och Nordingrå SK:s hockeymatcher på Månskensrinken.
För mig är Nordingrå turerna med den ulvöbyggda träbåten med pappa och mamma när jag var grabb, grillad korv och fisk på Klubben, Rävelsidan och Dansarhällorna och utflykterna i naturen med sonen Rickard och familjen under de tidiga åren som stolt pappa.
För mig är Nordingrå Medborgarhuset i Mjällom, alla reportage jag gjorde som ung skrivare, den första berusningen och alla drömmar om att komma vidare, att inte bli fast.
Nordingrå är mycket mer än så, men var och en har sina egna bilder av och minnen från Nordingrå.
Det här är mina.
Några av dem i alla fall.
