Etnofolkpunk från Tornedalen. Det är minsann ingen smal företeelse för några få.
Raj–Raj Band, som gjort genren till sin efter att starkt ha bidragit till dess etablering, 20–årsjubilerar i år som ett av Norrbottens mest populära band.
Den 4 maj spelar det i ett fullsatt Kulturens Hus i Luleå.
Det som började med en spelning utanför ICA–butiken i Pajala 1999, är idag någonting långt mycket större än vad någon kunde drömma om.
– Hade det bott ett par miljoner människor i Norrbotten skulle vi ha kunnat levt på musiken, men nu har vi alla jobb vid sidan om. Att kuska land och rike runt sliter för hårt. Vi åkte på spelningar söderut förr, men nu är det mesta här uppe på hemmaplan vi lirar, förklarar Hans bandmedlemmen Notsten.
För att inte tala om Finland, där bandet har tiotusentals hängivna fans.
– Tornedalens kultur vilar ju på en svenskfinsk mix som gör den väldigt speciell.
Till en början var det Bengt–Ola ”Benka” Kauppi och Tore ”Kaggen” Skogfeldt som var de främsta representanterna för tornedalsk populärmusik. Båda av dem hade dock problem med hälsan.
– När de inte var på banan längre kändes det som om någon annan måste ta vid. Och det var så det började för oss. Vi var några kompisar som spelat ett tag, några av oss tillsammans, och vi sa till varandra; Ska vi inte bilda ett band? Sagt och gjort.
Låtarna som Hans Notsten & Co spelar är en blandning av egna och andras men alltid med en unik prägel.
– Jag brukar säga att vi är en slags korsning av Peter Carlssons Blå Grodorna, Östen me Resten och Svenne Rubins, men på tornedalska.
Vid en spelning för några år sedan fick bandet en recension av Norrbottens–kurirens Anders Lundkvist som Hans Notsten tycker är den bästa någonsin.
I den stod det bland annat:
”Hans Notsten står för flera av dessa med sin bluesiga, finsk-ugriskt märgfyllda stämma, och med sitt ryska dragspel går han många dueller med Fredrik Hangasjärvi som vid sidan av alla hisnande racerlopp över knappar och tangenter också hinner med undersköna ”Jonnas vals”, en poetisk dragspelspärla som välförtjänt belönas med stående ovationer. Basisten Ulf Nygårds och trummisen Simon Wilhelmsson tillhandahåller ett stadigt groove kvällen igenom, i Thore Wilhelmsson finns en gitarrhjälte av gammalt snitt, och Rolf Digervall är lika översvallande energisk vare sig han trakterar tvättbräde, mandolin eller orgel.”
– Den där är vi stolta över och det är extra trevligt att läsa de där raderna eftersom nästan alla av oss är autodidakter inom musiken. Det vill säga, vi saknar helt skolning och är självlärda. Allt vi spelar, alla låtar vi tar ut, gör vi på gehör.
Trummisen Simon Wilhelmsson är den ende med musikalisk skolning. Han har studerat i Piteå och turnerar även med Doug Seegers, både i Sverige och Europa.
Mellansnack och sketcher är en viktig del av Raj–Raj Bands konserter.
– Vi både improviserar och kör det som är repeterat i förväg och vi gör det på både svenska och meänkieli. En del går bara inte att översätta utan måste framföras på modersmålet.
– Det är viktigt för oss med vårt ursprung och det arv vi förvaltar. Uppenbarligen är det fler än vi som uppskattar det, med tanke på hur många spelningar vi haft genom åren, säger Hans Notsten.
Och publiken är ytterst blandad. Den består av ung som gammal.
– Det är alltid roligt när vi kan locka yngre till konserterna och kanske är det vår spelglädje som spelar en stor roll där för vi har alltid jäkligt kul när vi spelar. Det smittar av sig.
Att 20–årsjubileet sker på Kulturens Hus i Luleå är ingen tillfällighet.
– Vi har i princip sålt slut varje gång vi spelat i stora salen. Första gången var för tio år serdan och då var kölistan på biljetter längre än vad Christer Sjögren hade publik när han var här, skrattar Hans Notsten.
Så var det detta med bandnamnet.
Raj–Raj Band.
Hur tusan kom det till?
– Ja, skrockar Hans Notsten, det var av en slump.
– Vi hade ett gig på en krog i Pajala och när krögaren frågade vad vi hette, sa vi att vi faktiskt inte bestämt det än. Då föreslog han Raj–Raj Band och så blev det.
– Nu är vi flera i bandet som är runt 60 år men nog fanken kör vi på ett bra tag till.
Fakta om Raj–Raj Band
Bandmedlemmarna är från 1950–, 60–, 70– och 80–talet:
Hans Notsten – tvåradigt (ryskt) dragspel, saxofon, flöjt, munspel och sång.
Fredrik Hangasjärvi – två- och femradigt dragspel och sång.
Rolf Digervall – piano, hammondorgel, tvättbräda, galna gubbar och sång.
Simon Wilhelmsson – trummor.
Thore Wilhelmsson – gitarr och mandolinoch körsång.
Ulf Nygård – bas och körsång.
Släppta plattor/konsertfilmer hittills:
2002 – På gränsen (CD), 2003 – Tornedalsspår (CD), 2006 – I Kexiland (CD), 2009 – Galen i Tornedalen (Jubileumskonsert inspelad i Kulturens Hus, Luleå (DVD), 2012 – Pajalan Pojat (CD).