Han var vacker, majestätisk, egensinnig, spann så ljuvligt och var mycket harmonisk i ett hem där han fick s å mycket kärlek.
Jag träffade honom sista gången för några veckor sedan.
Han var som vanligt, förutom att han blivit magrare.
Nu finns han inte mer och jag tänker på honom medan tårarna stilla rinner nedför kinderna och jag tänker på hans matte och framför allt på hans husse som förlorat sin trognaste vän.
Farväl, Charlie. Och tack för det du gav.