Annons
Med åren lär man sig om sig själv. Ibland får man också lite hjälp på traven.
Jag är en sådan som gärna gör ”ryck” i min arbetsvardag: mycket och intensivt under en kort period – under en dag eller en längre period – och sedan tid för vila och reflektioner. Allt och sedan inget.
Det är så jag trivs och mår bäst.
Ett KBT-test för ett antal år sedan gav mig fullt stöd för det.
Och det viktigaste är att när jag vilar, när jag är mellan mina ”ryck”, måste det vara extremt lugnt och lite brus. Jag måste ned på knapp styrfart. Detta för att återhämta mig och rensa hjärnans skrivbord.
Under många år trodde jag att jag kunde reducera vilan till ett minimum.
Det slutade med en krasch.
Idag vet jag bättre vart gränserna går och förhåller mig till dem på ett sundare sätt.
Just nu är jag rejält sugen att starta upp bokskrivande och en del andra projekt, men det får bli först nästa år.
Årets sista två dagar ska fortsätta i vilans tecken.
Och snart ska jag ut och inviga mina broddar. Vid fyllda femtio och efter en hjärnskakning vid ett fall på isen förra vintern i färskt minne, bär jag dessa broddar som en klok gammal man emedan jag traskar runt Svanö och lyssnar på SR-dokumentärer.
Annons
