”Civilsamhällets kunskaper bör tas tillvara när landskapet ska förändras”

891
Industrilandskapet med Arbetets museum i Norrköping. Foto: Olof Wigren.
Annons

Landskapet är i ständig förändring och det gäller inte minst de delar av det där nedlagda industrier ska ge plats för nya miljöer – eller bevaras för framtiden. Kanske för att det är angeläget att vårda som ett kulturarv eller ur ett besöksnäringssynpunkt. Måhända både och.

När det ska fattas beslut om sådant bör civilsamhällets kunskaper ses som en tillgång, anser bland annat Svenska Industriminnesföreningen, SIM.

Sista helgen i oktober genomfördes en konferens i Norrköping, arrangerad av SIM, Sveriges Hembygdsförbund, Arbetets museum i Norrköping och med stöd från Riksantikvarieämbetet genom medel från Europeiska kulturarvsåret 2018.

Temat för konferensen var Civilsamhällets inflytande över landskapsförändringen.

Målgruppen bestod i första hand av de arrangerande organisationernas styrelser, regionala och lokala företrädare samt företrädare för myndigheter och museer.

– Vi hade önskat oss ännu fler deltagare men samtidigt uppstod öppna och fina samtal efter föreläsningarna, som var mycket intressanta, säger Catarina Karlsson, ordförande i SIM.

Catarina Karlsson. Foto: Privat.

Hon var en av värdarna för konferensen. De övriga var Jan Nordwall, Sveriges Hembygdsförbund, och Niklas Cserhalmi, Arbetets museum.

Catarina Karlsson:

Annons

– Ett landskap består både av städer och landsbygd, industri, skog och vatten. Just frågor som rör landskapsförändring och vatten har aktualiserats på sistone, på grund av det har Vattenhistoriskt nätverk startats.

Det skapades i slutet av maj på just Arbetets museum, för att samverka i vattenkraftsfrågan. På det första mötet deltog representanter från Arbetets museum, ArbetSam, Europa Nostra – Sverige, ICOMOS Sverige, Stödföreningen för småskalig vattenkraft, Svensk Vattenkraftsförening, Svenska Byggnadsvårdföreningen, Svenska industriminnesföreningen och Sveriges Hembygdsförbund. Nätverket stöds även av Kulturmiljöfrämjandet, LRF och Sveriges Jordägarförbund.

Nätverket har bland annat som mål att samla nationella organisationer som berörs av den svenska vattenförvaltningen i syfte att synliggöra och påvisa värdefullt kulturarv i dessa miljöer och att vara ett gemensamt forum för att skapa förutsättningar för att på bästa sätt bevara och utveckla området kulturarv vid vatten.

– Vattenfrågorna precis som de andra frågorna som rör landskapsförändringar behöver stort engagemang och att civilsamhället är aktivt för att kunna vara med och påverka beslut, säger Catarina Karlsson.

På vilka sätt ska det gå till?

– Alla vi som sitter på värdefulla kunskaper måste bli aktiva i samhällsdebatten och göra våra röster hörda eller åsikter lästa. Delge våra kunskaper, göra oss efterfrågade och tillsammans visa att vi kan bli tillgångar i förändringsarbetet. Det gäller såväl lokalt, regionalt och nationellt. Vi måste använda oss av olika forum och även delta i den politiska debatten.

Anser du att det finns någon röd tråd som bör löpa genom alla frågor som rör landskapsförändringar?

– Ja, att det ska vara hållbara förändringar. Här är det så enormt viktigt att alla alla röster blir hörda och att man får till stånd rimliga kompromisser om hur landskapet ska se ut i framtiden.

Hur viktigt är att det att använda sig av goda exempel för att få till stånd bra beslut?

– Det är alltid användbart och i Norrköping har man just nu ett projekt som går ut på att få fisk att vandra genom vattendragen i staden. Där tittar man både på nyttan för ekosystemet och samhället och bemödar sig om hitta lösningar som gynnar flera parter. Det är spännande och en modell att använda på fler ställen.

Och på tal om Norrköping; det är ju en stad där man verkligen bevarar kulturarvet och industrihistorien, både genom Arbetets museum och att använda gamla hus och industrilokaler till nya ändamål.

– Ja, och här har också vattnet i hög grad styrt hur staden ser ut, från början och till idag.

En av punkterna på konferensen handlade om kultur– och naturlandskap och kulturarvstjänster. Att använda historisk kunskap och samverkan för framtiden. Berätta lite om det.

– Där berördes bland annat hur man gjort i Bergslagen där metallindustrin satt djupa spår på olika sätt. Där har man jobbat i projekt som bland annat syftat till att använda industrihistorien som en resurs för besöksnäringen, exempelvis genom en app. Det finns i Sverige sammanlagt cirka 12 000 gruvlämningar och 700 masugnslämningar. Dem kan man använda på olika sätt och jag tycker att man både ska lyfta fram historien kring dem och att vara lite utmanande. Att berätta både om stålets betydelse för samhällsutvecklingen under tusentals år och hur det det påverkat miljön. Hur det kan se ut i framtiden.

Har det arrangerats en liknande konferens i Sverige tidigare?

– Inte där civilsamhällets betydelse för landskapsförändringen satts så tydligt i fokus. Vi diskuterar en uppföljning på den, men det finns ingen tidpunkt satt ännu eller något tema för den. Men så mycket kan jag säga att vi då kommer att fortsätta att behandla ämnet kulturarvstjänster, som en viktig faktor i det ständiga förändringsarbetet och där både hembygdsföreningar och många andra föreningar är och kan vara delaktiga. Industrimuseer är bra exempel på kulturarvstjänster. Man kan säga att kulturarvstjänster är alla de värden landsbygdernas kulturarv bidrar med för en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling.

FOTNOT: Svenska Industriminnesföreningen, SIM, är en organisation som bildades 1989 och ha som huvudsakliga syften att verka för bevarandeinsatser, dokumentation, levandegöra och forskning kring det svenska industrisamhällets historia och kulturarv.