För några år sedan intervjuade jag Alf Edfeldt i Alsens IF, Jämtland. En stor eldsjäl i en liten förening på en liten ort som då spelade i division III och som fortfarande gör det.
Alf, som då var allt-i-allo och föreningsanställd, är idag 72 år och bland annat lagledare för A-laget.
Intervjun, som publicerades i Svensk Idrott, hamnade under vinjetten Hjälten.
Alf Edfeldt var/är en av alla dessa fantastiska personer som gör så mycket för idrotten, för ungdomar, för små samhällen och orter.
Han beskrev i vårt samtal en del som så många andra idrottsledare i vårt avlånga land säkert kan känna igen sig i.
Här är utvalda bitar ur intervjun:
Du hämtade två unga spelare i Storlien under försäsongen för en träning i Alsen, en resa på totalt 25 mil tur och retur. Jag kallar det hängivenhet. Ett bevis för att fotbollens själ lever.
– Njae… Men killarna kände sig i alla fall uppmärksammade. Vi skulle träna på fasta situationer och jag tänkte, det vore ju trist om de inte kunde vara med. Och problem ska ju lösas, så jag löste det här med att hämta grabbarna. Det var liksom ingen stor grej med det.
Var fotboll det stora fritidsintresset när du växte upp med dina elva syskon i Västsjön i västra Offerdal?
– Nog spelade vi en hel del alltid. Sen var jag aktiv som spelare ett tag, men knäna höll inte så jag fick sluta tidigt. När jag var tjugo blev jag ledare i stället och det har jag fortsatt med. Några av mina barn spelar också fotboll. Mitt liv kretsar mycket kring familjen, fotbollen och fisket. Så jag har ett bra liv.
Hur många timmar i veckan lägger du på föreningslivet?
– Det räknar jag aldrig på. Det är ju vardagarna och sen tre, fyra träningar och matcherna och sen är jag ju materialare också. Men att vara engagerad i en förening, inom fotbollen, det är att få tillbaka så mycket mer än man ger. Du kan ha en jobbig dag och sen kommer du till träningen och ser tjugo killar fulla av energi, och då blir du på bra humör igen. Då blir du som en ny människa. Jag brukar säga att det är som att sätta potatis, att ge tid åt idrotten. Du sätter en potatis och du får tio. Att ge sin tid till det här, det är att få tiofalt tillbaka också.