I början av 1900-talet hade det växande handelscentrat Östersund tydligt uttalade storstadsambitioner.
En av de fastigheter som uppfördes då hade en för tiden pompös karaktär och ett namn som inte var blygsamt: Centralpalatset.
Drygt 100 år efter att det byggdes, brann det ned.
Nu har Centralpalatset återuppstått igen, uppfört av fastighetsbolaget Diös Fastigheter för några år sedan.
En jämtländsk klassiker i modern tappning.
Nya Centralpalatset.
”Det blev lite som när Volkswagen gjorde en remake på sin gamla bubbla. Man ser direkt vad det är men fascineras av de nya formerna” säger Knut Rost, vd för Diös Fastigheter i Östersund, om det nya Centralpalatset.
Men vi går långt tillbaka i tiden för ett slag.
Till andra delen av 1800-talet.
Då när den jämtländska metropolen vid Storsjön, dit många köpmän kom och där flera driftiga människor startade företag, upplevde en mycket positiv utveckling fram till strax innan första världskrigets utbrott.
Handeln blomstrade, järnvägen kom med nya möjligheter och förbindelser mellan både Stockholm i söder och Trondheim på den norska sidan och befolkningen ökade från drygt 1 700 till över 8 000 personer.
Det byggdes också allt mer och stort i staden.
En arkitekt vid namn Knut G Gyllencreutz ritade flera av de byggnader som byggdes när 1800-talet övergick i 1900-talet.
Brandstationen var en av dem. Centralpalatset, i kvarteret Barberaren och hörnet av Prästgatan och Biblioteksgatan, var en annan.
Centralpalatset hade en aristokratisk prägel, en karaktäristisk jugendinspirerad utformning av fasad och hörntorn och inhyste både butiker, kontor och lägenheter i fyra våningar. Ja, även biograf och en badanläggning i källaren.
1908 var Centralpalatset inflyttningsklart efter tre års byggnationer.
Då och för överskådlig tid framåt skulle den vara en av Östersunds mest imponerande fastigheter tillsammans med Tempelriddarnas ordenshus Temperance på Strandgatan.
Den 17 januari 2010 uppstod branden som startade på vinden och sedan spred sig nedåt.
Branden och vattenskadorna som uppstod i samband med den, tvingade småningom fram ett beslut om att byggnaden skulle rivas.
Länsstyrelsens ansvarige arkitekt var emot förslaget, med hänvisning till husets stora kulturhistoriska värde och riksintresse.
Slutligen var det dåvarande landshövdingen Britt Bohlin som fällde avgörandet.
Att renovera skulle bli avsevärt dyrare än att riva och bygga nytt.
Målsättningen var att återskapa arkitekturen och den stolta symbolen för det expanderande Östersund i början av förra seklet.
Och så blev det.
Nya Centralpalatset andas anrikt men är samtidigt anpassad för nutidens och framtidens hyresgäster. Fler fönster, öppna planlösningar, mycket grönt på innergården.
