Du älskar katter, men du är allergisk mot dem och blir sjuk av dem.
Där kan du kapitulera inför faktum – eller så försöker du hitta en lösning.
Jennie Kjellsson Åberg på Alnön utanför Sundsvall sökte och fann den i rasen sibirisk katt.
Ett gäng fem veckor gamla kattungar tumlar runt med varandra. Busar, leker och upptäcker nya saker. De tillhör den andra kullen av sibiriska katter hos Jennie.
– Första veckorna hade vi dem i en liten inhägnad i arbetsrummet. Nu har de fått flytta ut hit till vardagsrummet, där de är omgivna av ”bur” plexiglas. Men om ett par veckor kan de hoppa över plexiglaset, då får de vara fritt i huset. Då blir det full fart, skrattar Jennie.
Hon, hennes make Johan och barnen Jesper, Frida, Lisa och Ebba är en riktig kattfamilj. Katterna är älskade familjemedlemmar.
– Det är ingen tvekan om att det är på de viset, intygar Johan. Uppfödningen är en hobby och katterna ligger oss så varma om hjärtat som ett djur bara kan göra.
För Jennie, som haft djur omkring sig under hela sin uppväxt, var de en smärre tragedi att en dag upptäcka att hon blivit allergisk.
– Vi hade hundar, katter, hästar och kaniner när jag var liten. Det var så naturligt. Så, när jag var i övre tonåren, kom allergin som från ingenstans. Det var en stor sorg för mig, säger hon.
Det gick ett antal år. Sedan fick Jennie en dag höra talas om sibirisk katt och att den rasen skulle kunna tålas även av allergiker.
– Jag hoppades men hade svårt att tro det. Eller, jag tyckte nog att det kändes för bra för att vara sant och ville inte bli onödigt besviken om det visade sig vara fel.
Hon bestämde sig i alla fall för att prova.
– För fem, sex år sedan fick jag kontakt med ett testhem, en uppfödare som hade sibirisk katt och som välkomnade mig på besök.
– Jag var där i flera timmar. Ingen reaktion. Absolut ingenting. Det kändes fantastiskt. Jag blev så glad att jag grät, säger Jennie.
Nu fanns det med ens inget som stod i vägen för att skaffa katt.
– Vi hörde oss för hos uppfödare och tittade på några och till sist fastnade vi för Tango, en vuxen kastrerad katt.
Han var tre år när familjen Kjellsson Åberg tog honom och han är sju år nu. Ett vitt charmtroll, social och kramig.
– Sibiriska katter är ofta som Tango. Det är en av tjusningarna med rasen. De ”pratar”, söker sig upp i knäna på människor och vill vara med, trots att de på katters vis ändå är självständiga.
Nästa katt som flyttade in hos familjen var Elsa, en Neva Masquerade.
– Det är en syskonras till sibirisk katt. De har samma rasstandard, det som skiljer dem åt är att ”nevan” är maskad och blåögd.
Efter Elsa kom Anna.
– Hon är en traditionell sibirisk katt och mamma till den nuvarande kullen. Pappan till kullen är en rysk importhane som ägs av en annan uppfödare i Sundsvallstrakten.
Att avla på katter med rätt bakgrund är mycket viktigt för Jennie.
– Jag månar om att vara en seriös uppfödare och då är det A och O att vara noga med hälsa, temperament och linjer. Likaså säljer jag inte katter till vem som helst. Det är inte ”först till kvarn” som gäller här. Jag vill att alla katter ska komma till ett hem som är optimalt för dem. Jag försöker också para ihop katten med ett hem där miljön passar bra, kattens temperament är lämpligt och där mentaliteten mellan katt och människor är perfekt.
Jennies katter har bland annat hamnat i Strömstad, Göteborg, Umeå och Luleå.
Sedan är inte relationen till katt och köpare slut i och med att affären är gjord.
– Jag finns där som ett stöd hela tiden. Man kan säga att relationen varar i stort sett hela kattens livslängd. Jag är de nya ägarnas support hela tiden.
Priset på en sibirisk katt varierar men brukar vanligen ligga på cirka 10–12 000 kronor.
– Det kan tyckas mycket men med allt arbete, undersökningar, hälsokontroller, registrering och så vidare, är det här i första hand just en hobby och mindre en lönsam företagsidé. Och jag har heller inte börjat med kattuppfödning för att tjäna pengar på det, utan för att jag älskar katter och hjälpa andra som gör det och är i samma situation som jag med allergi i botten.
Förutom uppfödningen åker Jennie även på en del utställningar med katterna.
– Det är roligt att ställa ut dem och få dem bedömda, eftersom jag är så intresserad och angelägen om att hålla en hög nivå på det jag gör.
– På utställningarna träffar jag också många kolleger och personer som har samma intresse som jag själv. Det ger möjlighet till utbyte av erfarenheter och jag bygger på mitt redan stora kontaktnät inom det här området.
Jennie är medveten om att många använder sig av begreppet allergisäker om rasen sibirisk katt, men opponerar sig mot det.
– Jag brukar säga att den är allergivänlig. Säker kan man aldrig vara när de gäller kattallergier.
– Däremot är det helt sant att sibirisk katt sällan ger människor allergiproblem. Jag är ett levande exempel på det och alla i min bekantskapskrets och dem jag träffat som är allergiska mot katter i vanliga fall, har inte reagerat på sibirisk katt.
Katterna hos familjen Kjellsson Åberg på Alnön har avgjort en behaglig och kärleksfull tillvaro.
Det är gott om ytor för dem och de har en specialbyggd kattgård med nätväggar under altanen där får vara när de vill året runt.
– Sedan är vårt stora, inglasade uterum lika mycket deras som vårt. Precis som hela huset, ler Johan.
Tango lägger sig vid mina fötter, spinner och åmar sig. Och inne i vardagsrummet är det full aktivitet bland Annas små busfrön som om några veckor kommer att vara i nya hem.
– Men en unge sparar vi ur denna kull till oss själva. Den ska så småningom bli en del av den framtida uppfödningen, säger Jennie Kjellsson Åberg.
Fakta om Sibirisk katt och allergivänliga kattraser
Den sibiriska katten är mycket tålig och med en lång, tjock och vattenavstötande päls. Det var ryska immigranter som tog katter till det karga Sibirien under 1700–talet, där de i första hand var husdjur – inte jägare – och härdades i det tuffa klimatet.
När rasen långt senare tog över Uralbergen till de sydligare delarna av Ryssland, uppskattades de enormt för sina enastående rasegenskaper och efter glasnost började den sibiriska katten spridas även i Västeuropa.
1998 fick rasen certifikaträttigheter och vid millennieskiftet importerades de tio första exemplaren av sibirisk katt till Sverige.
Att sibirisk katt ger så få kattallergiker problem beror på att den har mycket mindre av proteinet Fel d 1, som är det som är allergiframkallande.
Sibirisk katt kan därför benämnas som allergivänlig.
Andra raser som gör det är Ragdoll och rex.