Det är ett museum att förlora sig i för en timme eller två.
Fiskevistet på Skeppsmaln i norra Ångermanland har surströmmingens historia smakfullt bevarad i ord, bilder och föremål.
Givetvis kan man också lyssna till Thore Skogmans ”Surströmmingspolka”.
Ta av från E4:an vid Idbyn.
Åk den smala och krokiga vägen genom ett vykortslandskap, förbi Skagshamn och Gösta Hanells salteri där Röda Ulven och Mannerströms läggs in.
Parkera sedan bilen i Skeppsma ett par hundra meter innan Skagsudde fyr där du kan stå på klipporna, se Ulvön och en stor del av Örnsköldsviks skärgård och klara dagar ända ned till Härnösand.
Här, i denna miljö där det fiskats och fermenterats strömming i århundraden, finns lämpligt nog ett surströmmingsmuseum.
Världens första.
– Vi har både en permanent utställning och sådant som vi förändrar och utvecklar från år till år, säger guiden Lars Strand.
Det är främst han som tar hand om de grupper som kommer hit ut för att att få veta mer om surströmming. Allt ifrån fisket och tillverkningen till allt som är kopplat till surströmming. Även den lokala historien kring den.
– Jag anpassar guidningarnas längd och innehåll utifrån ålder och antal på dem som kommer hit. Men gemensamt för alla besökare är att de brukar vara mycket fascinerade när de åker härifrån, säger Lars.
Museet inryms både i det så kallade båthuset och i en del av den intilliggande restaurangen, som i år arrenderas av krögaren Osman Filiz från Örnsköldsvik.
– Det är härligt att restaurangen drivs av en erfaren och ambitiös person för det är viktigt för Skeppsmaln och museet att restaurangen håller bra klass, säger Annika Hägglöf som också är engagerad i Fiskevistet.
Annikas familj har en lång bakgrund i Skeppsmaln.
– Min pappa, Bengt Sjöblom, var fiskare och hade eget salteri. Han lade in cirka 1 000 burkar surströmming per år mellan 1965 och 1977 på etiketten Piratens surströmming, berättar hon.
Bengt Sjöblom var en av många i trakten som hade fisket som yrke.
Idag finns det bara några få yrkesfiskare kvar i Norrland.
Intill restaurangen och museet finns ett kapell från 1700–talet, som restaurerades 1951 av Emanuel Högberg. Han var son till gävlefiskaren Erik Wilhelm Högberg.
Gävlefiskarna ligger bakom många av de fiskelägen och kapell som finns längs Norrlandskusten upp till Skeppsmaln.
– Här finns också Högbergsgården som var sommarbostad för gävlefiskarfamiljen Högberg. Den låg tidigare nere i hamnen i Skeppsmaln men flyttades närmare kapellet under 1940–talet, och blev då museum och hembygdsgård.
– I huset kan man se hur gävlefiskarna bodde, berättar Lars Strand.
