Man kan alltid ångra sig.
Fråga Olle Eriksson.
Han gick i pension vid fyllda 60 år. För att sedan börja jobba igen vid 63 och trivas bättre än någonsin.
Olle Eriksson är en van entreprenör inom besöks- och restaurangnäringen.
Han och hans fru har drivit bland annat Köjagårdens fjällhotell i Edsåsdalen under elva år – inklusive liften, skidskola och en konferensverksamhet – och efter det en sjörestaurang Ludvika.
– Sedan bestämde vi oss för att varva ned och flytta hem till Sundsvall där vi kommer ifrån, säger han.
Paret slog sig ned i Bergafjärden nedanför Sundsvall, pensionerade sig och njöt av livet. Var det tänkt i alla fall.
För efter ett tag kom rastlösheten krypande.
– Du vet, säger Olle, visst var det skönt till en början att bara finnas till. Utan krav. Men har du varit aktiv i hela ditt liv och drivit företag, vill du gärna ha någonting att göra. Träffa människor. Engagera sig. Och jag hittade inget som riktigt passade.
Så när Länsstyrelsen Västernorrland för tre år sedan sökte ny arrendator till Högbondens naturreservat i Höga Kusten – en ö med fyr och vandrarhem utanför det gamla fiskeläget i Bönhamn – ansökte Olle genom sitt bolag och fick avtalet för fyra år framåt.
Från maj fram till första helgen i oktober, då verksamheten stänger för säsongen, sköter nu familjen driften.
– Det är underbart, berättar Olle. Det är ett av de bästa beslut vi fattat.
– Livet på den lilla ön passar oss perfekt. Dessutom får vi träffa nya människor varje dag.
– Jag fyller 67 nästa gång men kommer att jobba så länge jag tycker det är roligt. Nu vet jag ju hur det känns att vara pensionär, skrattar Olle.
Han är positiv till att man kan välja att jobba efter 65 men anser absolut att man ska ha ett val att kunna gå tidigare om man vill.
– Allt är en fråga om hur du mår och känner dig och vilken situation du befinner dig i, både ekonomiskt och jobbmässigt. Det är nog enklare att vara flexibel när du har egen firma och jobbar inom en näring som den vi håller på med, där det handlar om service.
– Somliga, som kanske är trötta och slut i kroppen eller inte har ett stimulerande arbete, tänker nog annorlunda än jag. Därför är det tur att vi har valfrihet, säger Olle.