Vi som älskar surströmming, äter den ofta och gärna och ser det som absoluta höjdpunkten varje gång, oavsett när på året det sker:
Vi har en viktig uppgift. Det är vi som ska få den unga generationen att bli lika hängivna som oss.
Jag ska inte säga att det känns betungande.
Däremot ansvarsfullt.
M y c k e t ansvarsfullt.
Att bjuda in våra barn och andra ungdomar till surströmmingsbordet, att förklara bakgrunden och ursprunget och att surströmmingen inte är sur utan jäst och att den måhända kan ha en doft som vissa uppfattar som lukt men att den är g o d.
Det är vi som måste göra det.
Vi som redan är frälsta.
Kanske locka in de yngre med små smakprov av surströmmingsbitar med rivet äpple på hårt tunnbröd.
Eller varför inte tillsammans med lite sylt?
Göra det till en mjuk ingång till den förtrollade värld som surströmmingskulturen utgör men som kan verka… skrämmande, ja, faktiskt skrämmande för dem som sett de här urbota dumma Youtube–filmerna när amerikaner – oftast amerikaner – äter orensade surströmmingar, spyr och för väsen.
Jag blir lika arg varje gång jag ser det.
Att äta en surströmming direkt ur burken, med ben och allt, är som att äta en bit griskött rå med hår och allt.
Och vem gör det?
Vi måste se till att inviga nästa generation surströmmingsätare med kunskap och finkänslighet.
Med andra ord, det som står i en skarp kontrast till barbarerna på Youtube.