Radiomannen Lennart Sundwall lämnade Kramfors kommun tidigt men har alltid kommit tillbaka – där han har sina rötter och många vänner.
I snart 35 år har han hörts i Radio Västernorrland och på köpet blivit något av Mr Vi i femman i länet.
Numera jobbar han halvtid, sedan han passerat 65-årsstrecket för ett par år sedan.
– Men jag tycker fortfarande att det är lika roligt åka till jobbet.
Journalistiken fick Lennart att flytta från Kramfors kommun.
Året var 1971 och flyttlasset gick till Härnösand och en anställning på Västernorrlands Allehanda.
Efter några år bytte han arbetsplats och började på Cewe-förlaget i Bjästa.
Då pendlade han till jobbet från Torrom.
Så småningom blev han nolaskogsare när han inledde sin karriär som radioman på Radio Västernorrland.
Det blev hus och familj i Sidensjö, där Lennart gjort sig känd som en gedigen föreningsmänniska med stort engagemang för bygdens utveckling. Han har gjort mycket som ledare i Sidensjö IK och han är den som ligger bakom det framgångsrika arrangemanget Kubbyran.
– Jag har nog alltid varit en person med många idéer som gillar att dra igång och utveckla saker, säger han.
Sedan har han också den där utpräglade vinnarskallen. Som gör att vad han än företar sig, ska det lyckas.
– Gör jag något, gör jag det fullt ut, skrattar han.
Förra några vintrar sedan höll han till och med en gudstjänst i en fullsatt Sidensjö kyrka, när församlingen hörde av sig och undrade om han inte ville vara med och hjälpa till att få mer folk till kyrkan.
– Jag tyckte det var jätteroligt men samtidigt nervöst. Det blev i alla fall succé.
I Radio Västernorrland har Lennart hörts sedan 80-talets början och han brinner fortfarande för jobbet. Särskilt det hedersuppdrag han har som programledare för Vi i femman.
– Det är det absolut roligaste som finns. Jag älskar att träffa dessa duktiga ungdomar och jag har kunnat konstatera att dagens skolelever på mellanstadiet kan avsevärt mycket mer än när jag själv gick i femman, ler han.
Sin egen skoltid minns han förresten med glädje.
– Ingen kan egentligen ha haft det roligare. Jag tänker framförallt på tiden på skolan i Grämesta och sedermera Ådalsskolan. Vår klass hittade på hyss precis varje dag. Till och med lärarna tyckte ibland om det vi gjorde. Vi höjde nog stämningen på skolan rätt bra!
– Min allra första skolresa glömmer jag aldrig. Den gick till Timrå badhus. Ungefär som en New York-resa idag kan jag tänka mig. Vilken grej!
Nordingrå SK har alltsedan barnsben varit klubben i Lennarts hjärta.
– Jag spelade aktivt i både fotboll och hockey med den klubben. Under hockeyns mest framgångsrika period på 70-talet gav vi ut en klubbtidning med namnet Bamsingen.
– Anders Melinder och jag höll i rodret och med den tidens mått var det här en väldigt högklassig tidningsprodukt. Och uppskattad.
När Lennart Sundwall får frågan om sina bästa smultronställen i Kramfors kommun bubblar det ur honom:
– Smultronställen finns det gott om i de här trakterna. Högbonden inte minst. Jag funderar på om jag inte ska dra ihop ett gäng och övernatta där en kulen höstnatt.
– Norrfällsviken är en annan pärla. Och så kan jag göra en och annan nostalgitur till Nordvallens idrottsplats i Mjällom och tänka tillbaka. På Nordingråspelen till exempel.
– Och så Nordingråvallen förstås där jag växte ihop. En by som stärkts genom åren med allt som hänt med ishall, bowlinghall och så vidare. Det gläder mig mycket.