Stefan Edin är den enda tränaren med stall på Arena Dannero. För snart 20 år sedan han banans PR–häst nummer ett. Idag koncentrerar han sig mest på att köra in unghästar åt andra tränare.
– De första fem åren i min tränarrörelse var mina bästa, konstaterar han.
Hearth Boy Laday var Stefans stora stjärna, som tog många segrar och gav honom och hans stall stor publicitet i början av 2000–talet.
– En sådan häst har jag inte varit i närheten av att få in sedan dess. Det var en fantastisk travare. En häst i den klassen skulle jag inte säga nej till, ler han och tar en mun kaffe.
Med uppmärksamheten och framgångarna med Hearth Boy Laday kom anbuden från andra tränare och banor att flytta till dem.
– Jag funderade på dem, det gjorde jag, men tackade nej. Jag hade jobbat åt andra i över tio år och ville ge mig själv chansen att fortsätta utveckla min egen rörelse, förklarar Stefan.
Det var hösten 1998 som han blev sin egen, efter att ha börjat som lärling åt Staffan Osterling på Solänget och därefter jobbat för bland andra Anders K. Moberg och Bosse Nordin på Dannero, liksom för Stefan Söderqvist innan han flyttade till Åby.
Han hade också en lärorik period hos Gunnar Melander.
– Då såg svenskt trav annorlunda ut jämfört med nu. De minde banorna hade fler travdagar och det gick att slå sig fram lättare som liten tränare.
– Sedan 15 år tillbaka är trenden den att de stora banorna ha fått fler travdagar på de små banornas bekostnad. Och de stora tränarna har blivit ännu större, de mindre får det allt tuffare. Lägg till trenden med att det finns catchdrivers, som bara kör lopp och inte har egna hästar i träning.
En liten tränare på en liten bana hamnar lätt i en undanskymd tillvaro.
Att köra in unghästar har blivit en nisch för Stefan Edin.
Han hade 25 i stallet under vintern, nu har 14 av dem skickats iväg till andra tränare.
Det gör att han kör fler lopp under sommarhalvåret, men inte i den omfattning som när det gick som bäst.
Stefan har ingen klar vision om hur han vill att framtiden ska se ut som travtränare.
– Den modell jag har nu är helt okey. Men det skulle vara underbart om det tillfördes mer kapital till Dannero och om jag kunde få in bra, eget material. Drömmen finns ju alltid där om en ny PR–häst.
Han säger:
– Om jag är krass skulle jag väl ha flyttat när jag var efterfrågad i början av karriären. Det hade varit intressant att se vart det kunnat leda.
– Å andra sidan trivs jag rätt bra på Dannero. Den är en naturskön bana och här finns bra förutsättningar att träna häst. En annan fördel är att jag har bara några kilometer mellan hemmet i Nyland och stallet.
49–årige Stefan ser även fördelar med att inte längre köra så förtvivlat många lopp varje år.
– Det blir inte lika många och långa resor som förr och mer tid åt att vara med mina två barn som fortfarande bor hemma. Det uppskattar jag.